Aftonbladet – 4 oktober 1861, sida 3

T 0 Se 76 ; ln ; j Ka and ed HR oo I -— (1 2 JG Se c ol a vom od 8 SP sen: Rättegångsoch P Norstedtska målet. Vi fortsätta i dag redogörelsen för de vittnes förhör, -som Wiström begärt med sjuksköterka Johanna Grönlund och stenhuggerienkan Anni g ra en i ändamål att förringa trovärdigheter af enkan C rissons vittnesmål. Grönlund berättade: Ett par dagar efter hustn Norstedts frigifvande ur häktet hade vittnet be sökt enkan Stenqvist, som bor i samma hus son makarne Lindqvist, nemligen huset n:o 19 Salt MaRgrnden. Dit inkom äfven enkan Carlsson samt bad Stenqvist gå till Norstedt med en bil: jett, hvilken hon skulle tillställa honom egen händigt, så att fru Norstedt ej såg det. Carls. son uppgaf, att biljetten innehölle en begäran om att få 150 rår, och uttryckte dervid den för hoppning, att Norstedt skulle lemna henne summan; ja, han vore skyldig att göra det, emedan Carlsson räddat hans familj. Utan hennes åtgöranden skuile hustru Norstedt ej kommit ur häktet. Tillika hade Carlsson omtalat för vittnet, att Norstedt lofvat henne en årlig pension utat 200 rdr. Mot Wiström hade Carlsson fällt åtIE uttryck, antydande ovilja. . Enkan Carlsson bestred Grönlunds vittnesmål i öfriga delar; men medgaf att hon skickat en biljett till Norstedt och deri begärt att få låna RR emedan hon för wllfället varit i behof deraf. Norstedt gjorde ej heller någon hemlighet af att han mottagit en sådan biljett, utan vidgick det öppet; men anhöll att Grönlund måtte åläggas berätta hvad svar Stenqvist medfört från honom. Härom tillspord, uppgaf Grönlund, att då Stenbea återkom från Norstedt, hade hon medfört det svar till Carlsson, att Norstedt för närvarande ej kunde hjelpa henne med några penningar; men om han kunde gå i någon borgt för henne, eller stå henne till tjenst med rågot annat, ville han gerna göra det. Stenqvist berättade: att hennes faster (Carlsson) hade skickat henne till Norstedt med den ifrågavarande biljetten, om hvars innehåll hon ej kände annat än att deri skulle vara fråga om ett penninglån. Då Stenqvist kommit till Norstedt, hade denne mottagit och läst biljetten, hvarefter han till Stenqvist yttrat förvåning deröfver, att Carlsson, som sjelf vore rik, behöfde låna penningar. Stenqvist hade härpå svarat, att hennes faster hade sina penningar utlånta, samt för tillfället behöfde till hyra och hvarjehanda, hvarpå Norstedt genmält: att några penningar kunde han ej låna ut; men om han -annars kunde stå Carlsson till tjenst, ville han gerna göra det. Med detta svar hade Stenqvist återvändt till sin faster, som dervid förvånat sig öfver att Norstedt ej kunnat hjelpa henne. Norstedt vidgick sanningen af Stenqvists berättelse till alla delar. Wiström hemställde att ifrågavarande biljett måste företes för domstolen, hvilket Norstedt förklarade svårligen låta sig göra, då han genast rifvit sönder densamma, en uppLR som Stenqvist bekräftade. Norstedt erbjöd dock Wiström att komma hem till sig, så kunde le försöka få reda på bitarne till brefvet, hvilka han trodde skulle finnas qvar i kakelugnen, dit kan kastat dem. Härefter öfvergick domstolen till ,ransaknin med häktade hustru Pettersson eller Åman, misstänkt att från qvinspersönen Jonsson samt arbetskarlen Nilsson, hvilka bo tillsammans i hut n:r 19 Saltmätaregränden, den 30 Augusti ha röfvat en större stöld, hvarvid tillgripits en vart schalett, 2 par svarta byxor, ett spindelur af silfver, ett ytterrock, en blå kavaj samt en väst. Hustru: Aman har af pigan Wallin, denmma som under sommaren eftersett rummen fru Steuch, äfven blifvit igenkänd såsom skolande vara den person, hvilken under det stölden föröfvades hemma hos hennes matmoder Kristinadagen narrade Wallin från hemmet Anledning till misstanke mot Aman för stöllen den 30 Augusti hos Nilsson och Jonsson har uppkommit deraf att Aman ifrågavarande dag utkommit från huset n:r 19 vid Saltmätaregränden, bärande en större klädesbörda. Tillfrågad härom, berättade Aman: Klockan 1 len 30 Augusti hade hon begifvit sig på besök til! hustru Lindqvist, der hon dröjt qvar till omkring kl. 3,2. Hustru Lindqvist hade derunder yttrat ill Aman, att bon nu skulle få igen Wiströms ätt, som Carlsson en tid haft, under det hon och Wiström bott tillsammans, hvarefter hon jemnat Åman dessa kläder, inlagda i ett kuddvar. Klädesbyltet, som Aman burit, innehöll således Wiströms orena kläder, men ej något jufgods. Till någon delaktighet i ET hos le ifrågavarande personerna vore hon, Åman, således alldeles oskyldig. Hustru Lindqvist afgaf enahanda berättelse om ifrågavarande klädesbylte, hvarefter ordföanden frågade målsegandena, om de ej hade vågon anledning till misstankar mot annan peron än Åman. Härtill genmälde Jonsson, att en immerman vid namn Johansson visserligen bott nne hos.dem under tiden då stölden föröfvades, nen hans uppförande hade ej gifvit dem nägra rundade anledningar till misstankar. För Joianssons tifvensom åtskilliga andra personers inallande uppsköts vidare ransakning i denna del f målet till nästa rättegångsdag. : Jerngren anmälde härefter att han i fängelset aft ett besök af allmänna åklagaren, som sökt, åsom Jerngren uttryckte sig, förmå honom att fgifva en annan bekännelse om Lindqvists och Viströms åtgöranden, 2 OR Jerngren häri se ågon anläggning från allmänna åklagarens sida fvensom ett öfverskridande af hans befogenhet. )rdföranden tillrättavisade Jerngren för en dylik försynihet, under förklaring att allmänna åklaaren hade full rättighet att för sanningens uppagande besöka fångar i häktet. Allmänna åklaaren sjelf SA ock till svar på denna innuation, att han i sällskap med fängelsedirek;ren besökt Jerngren i häktet, för att söka förvå honom till en sanningsenlig bekännelse, ana sig härvid endast ha uppfyllt sin skylighet. etta gaf Norstedt anledning hemställa till Hmänna åklagaren, huruvida det ej vore skäl u göra Jerngren den frågan: om ej en annan tadsfiskal samt en viss poliskonstapel obehörien gjort Jerngren besök ifängelset, hvilken anvärkning besvarades af Jerngren med den förkran attinågon annan än borgmästare Mellbin, älasörjaren och fängelsets direktör icke varit me hos honom. Härmed afslutades gårdaens förhör. en Stölder åångbåtar. Polisförhören med för stöld å artyg häkde och tilltalade f. handelsbokhål aren Ferdiand Hägg fortgå ännu och flera målsegare afva redan anmät sig och återbekommit sina Hhörigheter af det betydliga förråd som redan