Aftonbladet – 3 oktober 1861, sida 2

— På kongl. teatern uppträdde i går afton den nyligen engagerade tyska tenorsångaren Lorrain såsom Manrico i ?Trubaduren.4 Att ett sådant uppträdande första gången i ett främmande land och på ett främmande språk måste hafva sina vådor och olägenheter är naturligt, hvaribland den oro som ofta bemäktigar sig den uppträdande icke är af den minst menliga inverkan, och hvarifrån debutanten i går afton ej heller förmått frigöra sig. Man bemärkte detta redan under Manricos första romans, som sjunges utom scenen, hvarvid rösten forcerades alltförmycket, måhända af fruktan att den icke skulle rätt väl höras i salongen. I åtskilliga andra scener deremot tillgodogjorde sig sångaren icke alla de resurser, hvaraf hans röst i sjelfva verket tycktes vara mäktig. Hvad man emellertid af gårdagsaftonens representation kunde förnimma var att hr Lorrains röst i flera tonlägen af det högre registret eger en rätt vacker timbre, äfvensom hans rena intonation och den romantiska färgton, hvarmed han återgaf Manricos romans till Leonora i tredje akten, hvilken utan tvifvel var hr Lorrains mest lyckade scen under aftonen, vittnade om verklig musikalisk begåfning. Vid hr Lorrains dramatiska återgifvande af rollen kunde visserligen flera anmärkningar göras, men vi inskränka oss till förordandet af mera sparsavahet i gester och en något säkrare hållning. Hr Lorrain blef efter tredje akten inropad, och enahanda utmärkelse kom äfven under operans lopp de öfriga innehafvarne af hufvadrollerna till del, hvilka, som man förut känner, särdeles väl och tillfredsställande fylla sina uppgifter i denna opera. Representationen gafs för utsåldt hus och bevistades af hertigen af Dalarne. — Hr Selinder återkom ji går med sina elever tilt hufvudstaden från Upsala, hvarest de gjort en god sejour och vunnit stört bifall. Representazionerna å Ladugårdslandsteatern börja nästa söndag, då för första gången kommer att gifvas ?En bal i Olympen?, en fortsättning af Orpheus i underjorden?, af Bögh, bearbetad at J. Philipson,