Aftonbladet – 3 oktober 1861, sida 2

Tr OT a — Från Åsele lappmark skrefs d. 31 Aug. till Norrlandsposten : Under vårens lopp hördes i orten ex allmän klagan öfver vårens ovanliga långsamhet, och den kyliga atmosfer, som då hela långa tiden var rådande, ingaf mången den farhågan, att missväxt eller svagår skulle inträffa. Andtligen inträdde vid midsommartiden stark värme och landtmannens förhoppningar upplifvades; men som den långvariga torkan vidhöll till den grad, att knappt en regndroppe kom fastän tjocka molnskyar stundom sågos sväfvande drifvas af och an i rymden, så tycktes det som att denna värma icke hade någon verkan att upplifva och drifva vegetation; tvärfom syntes på mera torrländta lokaler synbara tecken till aftyning; man började derföre tro att höfångsten under denna sommar skulle blifva ganska sparsam eller mycket under medelmåttan. Men i början af Juli månad hördes åska flera gånger i luften, som derigenom blef så upprörd att den ena regnskuren efter den andra nedstörtade öfver den torra jorden, hvarigenom ock snart visade sig att åkrarne och gräsväxten kommo i en skyndsam fart. Sedan desshar anledning icke varit till klagan öfver bristande regn; en lång tid förat har klagan försports:och nu höres en obeskriflig jämmer öfver. ymnigheten deraf, och dertill är väl allt skäl, emedan genom nederbörden somi flera veckor: fortfarit icke allenast ängsmyrorna blifvit till den grad vattendränkta, att de för höbergningen äro näst: n oåtkomliga. utan befunnos ock elfvar, åar och bäckar hafva lika högt vattenstånd, som vid vårfloden. De låga ängarna vid floderna äro öfversvämmade, hvadan nåon höbergning der icke är att påräkna. De femman -och byar, hvilkas ängar til största delen hafva sitt läge vid Ånhgermanelfven, komma i år sannolikt af denna orsak att förete exempel derpå, att, ehuru gräsväxten nu öfverallt är mnig och t. o. m. öfver hvad förut varit vanigt, ladugårdarne för nästa år dock måste mycB:s. -t Binbntede. Jouko nat nt ARA en tran