Aftonbladet – 3 oktober 1861, sida 2

tystnad kunde föranleda, ansåg Paolo det vara bäst att skrifva till Clelia och upplysa henne om verkliga förhållandet, hvarjemte han i brefvet inneslöt en vexel på ett ganska betydligt belopp scudi. ed samma post skref han äfven till Prudence, såsom han hade lofvat, och underrättade henne om att han för närvarande vore soldat samt lofordade högligen hennes egna landsmäns tapperhet och sällskapslikhet på Krim. Den nästa vigtiga stunden i Paolos lif på Krim var en rekognoscering som sardinarne företogo den 13 Augusti, rörande hvilken alla stora förhoppningar dock gingo om intet. Den pre som deltog i denna expedition gick fram öfver slättlandet på andra sidan af Tchernaya ända till stranden af Tcehontion, utan att finna ett enda. spår af några fiender. Men den 16 Augusti dagades slutligen — en dag af strängt men ärofullt arbete för de allierade och i hvilket piemontesarne äfven skulle få sin andel af möda och ära. 1 dagningen angreps linien vid Tehernaya tappert af ryssarna, hvilka efter en ögonblicklig framgång och ieke utan en ganska envis kamp slutligen och med stor förlust blefvo tillbakaslagna.Enligt kompetenta domares öfvertygelse var det drabbningen vid Tehernaya som afgjoörde Sebastopols öde. Paolo hade den lyckan att tillhöra divisionen Trotti, som deltog i slagtningen — ia, han tillhörde äfven den bataljon som blef skickad att oroa fienden under reträtten. Mancini rände icke sin lans genom ett halft dussin ryssar-på en gång — han hade icke heller någon lans — ej heller utförde han någon annan öfvernaturlig bedrift i den gamla riddartidens stil, men häns uppförande under hela tiden var beslutsamt och modigt nog, för att göra honom bemärkt både af