Aftonbladet – 2 oktober 1861, sida 3

Salvators öden troget i spåren. Dessa voro hvarken romantiska eller lysande och kunna anföras mednågra få ord. Innan vi göra det, hafva vi. eriellertid en pligt att uppylla emot läsaren, hvilken vi, förmoda ör otålig att få veta huruvida Paolos nya lif verkat en förbättring i hans sjukligt dystra lefnadsåsiot. Vi-skynda således att nämna, det Paolo redan var återstäld innan ban landsteg: på Krim — åferstäld, mena vi, från de onda tänkar som qvalde honom i Paris. Ehuru lärdig att. dö för sitt fädernesland, var han försonad med lifvet — ja, mer än det, han vär djupt ångerfull för att hafva föraktat denna gäfva och, om ock endast blott för ett ögon fick, hafva umgåtts med tanken att kasta -kort det som -en--börda. Fysisk och moralisk inverkan, ombyte af vistelseort, kroppslig ansträngning, et lifvande af ali denna patriotiska hänförelse som han såg omkring sig, det. nya förädlande mål för hatis verksamhet som erbjöds honom, känsk n af alt kunna. gagna — allt deua tilsammans hade hjelpts åt att åstad: omma detta resultat. ock må man ej förmoda att han börjat .med mera öfverseende än förr bedöma sina dårskaper under den sedpare tiden — nej, ingalunda — hens afsky för dem fortfor oförminskad, men icke hans ytterliga hopplöshet att någonsin blirva i stånd att försona sina förvillelser. De syntes honom så långt borta, dessa olyckliga dagar i Paris, -emedan genom en motsatt, sinnets förbländning, andra stunder, andra bilder och tilldragelser från en mera aflägsen tid syntes honom liksom tilll örande gårdagen; till exempel, detta förtjusande, första möte med Lavinia-i hans atelier vid Via Frattina — han tyckte sig åter höra de lätta stegen, det salta frasandet af hennes