stället började han gnola på en favöritaria och se sig omkring på platsen, alltjemt med ett öga fästadt på slottets: bakportar. Klockan var tre qvart till två, då hanintog sin post. Nu slog hon två. Alla klockor i Turin tycktes hafva stämt möte öfver hans hufvud — hon slog en qvart — half tre, och ingen kom, utom en dugtig regnskur, som väl snart gick öfver, men trängde igenom, alla hans kläder. Klockan slog tre qvart — hon blef tre. Stackars Salvator började blifva illa till mods: Antingen hade kungen gått ut tidigare än vanligt, eller också ämnade han ej alls gå ut, Knappt hade han dock hunnit göra denna nedalående anmärkning, då en af de länge bevakade, små portärne . öppnades och MA soner trädde ut. Båda voro civilklädda, men i den som gick främst igenkände Salvator genast kungen, och atvigenkänna samt se kungen -komma UC Tätt fram emöt honom med raska, -beslutsamma steg var ett och detsamma. Salvator drog sig åt sidan och måste vara snabb som blixten för att hinna taga af sig hatten och lyfta -handen med en militärisk helsning till pannen; rak som en eldgaffel stod han, färdig att begagna sig af den minsta anledning. Kungen, hvars uppmärksamhet fästades af den militäriska helsninen, stannade, log hastigt vid åsynen af deti lille besynnerlige mannen, som så ifrigt fästade sina blickar på honom, och säde:jf Har ni något. att säga mig? Om ers majestätstäckes tillåta mig det, var det hastiga svaret. Vi äro två romare, som hafva rest hit ända från Paris, för att å deltaga i fälttåget på Krim. På Krim? Häller ni målet?4 frågade ungen med en hastig blick på den Tille nålaren.