med hans majestät; det är ingenting som misshagar honom så mycket som förlägenhet eller långsamhet. Salvator blef så förtjust öfver den möjlighet till framgång som nu erbjöds honom att, ifall han följt sin första ingifvelse, han skulle, hänförd af tacksamhet, hafva kastat sig i sin tjenstaktiga upplysares armar; vid nogare besinnände var han emellertid klok nog att nöja sig med ett förklarande af sin erkänsla på äkta romansk dialekt, hvilken ljöd som ljuf musik emot hans nordligare landsmans skarpa, tvära uttal. -Han skyndade derpå genom slottshvalfvet, omkring kyrkan och var på den lilla gatan, hvaråt slottets bakportar vette, fortare än vi hunnit berätta hans företag. Ha! ha! vän Salvator, tänkte han för SR sjelf, här har du hu ett ypperligt tillfälle om du blott förstår att begagna dig deraf; det är, min själ, lyckligt att din kostym är i det skick, att du kan visa dig för hvilken mäktig monark som helst i : erlden. (Läsaren har kanske förgätit att, sedan Salvetor upphöjdes till värdighet af dekorationsmålare, anförare för körerna oc regissör hos hennes nåd, markisinnan Delfucgo y Arcos, häde han antagit en fin vart drägt, hvit halsduk och krås). Ja, ett ypperligt tillfälle, om nu bara kungen kommer. Hvad nervretlighet, stammande och allt dylikt beträffar, så skola vi försöka att besvära häns majestät så litet som möjligt i den vägen. fen till trots för sin säkerhet kände sig Salvator litet besvärad och orolig, hvilket nogsamt förrådde sig genom detsamtal han . med hög röst förde med gig sjelf;. en sakl: som han ej förr märkte, än han hastigt NN slut derpå genom ett beslutsamt: Nej pass, min herre, det duger inte; il