nungarne att någon stund njuta af det enskilda lifvet. Jag är ej den som missunnar Victor Emanuel någon tingX, svarade Salvator :askt. Efter en liten stund tillade han: Var god säg mig, är det svårt att få audiens hos hans majestät? Piemontesaren log med en viss stolthet då han svarade: Det slott ni betraktar, min herre, är icke Schönbrunn. Vår konung är icke rädd för att emottaga hvem somhelst; vill nihafva audiens, så behöfver ni blott uppsätta en supplik derom, hvari ni uppger orsaken till er önskan och förskaffar er eder ministers sgnatur...(t Sanningen att säga, afbröt Salvator, så anser jag mig Icke berättigad att söka företräde hos hans majestit för en affär som endast rör mig personligen; detta hindrar dock ej att jag gerna skulle vilja se Il Re Galantuomo och blifva i tillfälle att säga honom några ord. Nå — men hvarföre då inte nalkas honom ute på gatan? invände officern. Han tar det inte illa. COm jag endast visste hvar och när, utropade Salvator ifrigt. Det är lätt sagdti4, sade den välvilliga medborzareofficern. Ni ser det der hvalfvet på venstra sidan af borggården; gå derioenom — ni linner då en kyrka till köger vik om den, så kommer ni till en gränd som löper längs densamma. -I den del af slottet som ligger åt. denna bigata finnes flera emå portar; genom en eller annan af dessa dörrar går kungen dagl gen ut då klockan är omkring två eller tre. Fatta posto der, så kan ni våga tio mot ett att ni får er önskan uppfylld. Men akta er för attse förvirrad ut eller att stamma då ni talar