OO a RK och det vore oförlåtligt om vi förlitade oss på andra än bepröfvade män. Ej så illa resonneradt, tänkte den olyckliga supplikanten för sig sjelf, under det ban gick ned-för trapporna, ehuru ej derför mindre harmligt för Paolo och mig.. Jag förmodar det hjelper ieke, om jag söker företräde hos ministern sjeli; — naturligtvis hafva de kommit öfverens om saken och sjunga alla samma visa. Men om jag .kunde komma till toppen af trädet — fill kungen — han skulle kunna hjelpa mig. Lifvad ar denna nya tanke vände han mekaniskt sina steg åt höger och väcktes -ur sina öfverläggningar vid åsynen af kungliga slottet rätt framför sig. Som jernportarna alltid stodo öppna gick Salvator in på den rymliga borggården och blickade länge uppåt den kungliga våningen. Det måtte ligga någon lindring i vår oro uti att betrakta deras fönster som förmå bestämma om vårt öde. Alskare, till exempel, tröttaa aldrig vid en stum betraktelse af de fönster som tillhöra det dyra löremålet. En officer af nationalgardet, synbarligen fi vakt, gick af och an utanför slottet. an hade ett godlynt och meddelsamt utseende. Salvator vände sina steg så, att han närmade sig honom, utan attsynas hafva någon afsigt dermed. En vacker byggnad, utropade landskapsmålaren. Ja, visserligen, svarade officeraren. 4Förlåt mig, — bi tycks vara en främling i Turin? Jaså förhåller det sig; jeg är romare, svarade Salvator. Pillåtes det resande att. få se de .kungliga rummen? Ej då hans majestät är der, såsom nu är händelsen. Man bör inte missunna ko