Aftonbladet – 1 oktober 1861, sida 3

MO LK JT) AOPIIAT VIL Idi fudiliSldUS 155 försattes för någon tid sedan i. konkurstillstånd, varefter han, utan-att ha ingifvit sin stat till ätten, rymde med omkring 40,000 z, som tillwörde hans kreditorer. Arresteringsorder utfä lades, och en belöning af 100 utlofvades för hans gripande. Då detta emellertid ej ledde till nålet, öfverlemnades saken i Haydons händer, och han visade prof på mycken klokhet, skickighet och ihärdighet vid utförandet af sitt upprag, såsom man af det följan le skall finna. Se lan han erhållit en arresteringsorder i belörig orm och försett sig med ett fotografiskt porträtt vf bedragaren, gälde det förnämligast för Haylon att få veta hvilken väg denne tagit, hvilket icke var så lätt efter den tid som redan gått förlorad. Några upplysningar, som det slutligen lyckades honom att erhålla, föranledde hoaom att resa till Malta, och han fann också här äkra spår efter den afvikne, hvilken dock relemnat detta ställe, för att, så vidt Haydon kunde erfara, begifva sig till Neapel. Haydon skyndade oförtöfvadt efter; men äfven dit kom aan försent, så att fogeln flugit sin kos. Hvad som likväl var värre var, att han här alldeles .örlorade spåret; men han var dock ej den man, om så lätt ville låta sitt byte gå sig ur hänterna, efter det han redan rest så långt, och han ortsatte sina efterspaningar med stor ifver. Slutigen erfor han, att en utländning, klädd som ingersk officer, några dagar förut lemnat Nea: sel omburd på en sardinsk örlogsman, som afsick till Genua. Beskrifningen på officern träfade temligen noga in på Kiss, och Haydon anog, att denne möjligen skaffat sig uniformen, ör att under denna förklädnad undgå alla eferspaningar, hvarföre han genast ilade till. Gema. De upplysningar, han här erhöll, öfverygade honom snart om, att han ej misstagit sig; nen här likasom förut kom han något för sent. Siss hade redan lemnat Genua och, såsom Haylon hade skäl att antaga, begifvit sig till Tum. Utan att förlora ett enda ögonblick skyniade polismannen till Turin och satte sig genast vid ankomsten dit i förbindelse med polisen. Här tycktes hans ansträngningar ändtligen vilja nas med framgång. Efter att ha erhållit nästan fullkomlig visshet om, att Kiss ännu var qvar i staden, mötte Haydon en dag på gatan en man, hvilken han väl aldrig förut sett, men -om han dock ögonblickligen kände igen — orisinalet till den fotografi, som på hela resan hade varit hans tysta, men nyttiga sällskap. Haydon söljde efter sin man, som ej tycktes ha fattat nåson misstanke, och erfor sålunda, att han bodde 1 ett af stadens förnämsta hoteller. Nu uppstod likväl en ny svårighet; ehuru han hade fogeln vid burens dörr, kunde han likväl ej få in honom deri. Den engelske ministern, sir James Hudson, till hvilken Haydon vände sig för att iå arresteringsordern verkstäld, förklarade nemigen, att han af internationella. afseenden icke kunde göra någonting till saken, innan han ernållit närmare instruktion från. England. Han telegraferade. emellertid ögonblickligen till lord Russell, hvilken, efter att ha rådförtsig med inrikesministern, svarade pr telegraf, att han skulle göra hvad som stod i hans makt, för att ordna saken. Den engelske ministern vände sig derefter vill baron Ricasoli, hvilken yttrade starka tvifvelsmäl, att han skulle kunna låta gripa Kiss, som var född österrikare. På eget ansvar ville han ngalunda göra det, emedan. han fruktade för de politiska. obehag, som möjligen kunde uppstå leraf, men han lofvade att tala med justitieministern om saken och om hvad som under dylika förhållanden kunde göras. Resultatet härat blef, tt man tillät att Kiss arresterades och utlemnales till den engelska polismannen. Allt detta rade naturligtvis medtagit tid och — Kiss hade emnat Turin. Denne hade, efter hvad Haydon erfor, yttrat till hotellvärden, att han ämnade stanna der en längre tid och sannolikt slå si; aed i Turin för alltid, ja han hade till och me -ett sig om efter boningsrum för detta ändamål. Men en vacker dag lemnade han hotellet i största hast och medtog icke ens alla sina saker. Det är anledning att antaga, att han fått hum am hvad som föregick, ja, hvad mera är, att nan kanske med atsigt låtit honom få kunska lerom,. på det han skulle begifva sig bort oc man sjelf befrias från de politiska obehag och sidlyftigheter, som kunde bli följden af denna irrestering. Haydon lät emellertid ej förbrylla sig, utan började jagten ånyo. Kiss antogs ha est till Milano, och Haydon ilade efter honom. Men här tycktes åter hvarje spår vara försvunnet. Ingen person vid namn Kiss kunde fås reda på eller hade veterligen anländt till Milano. Haydon erfor emellertid, att en man vid namn Borlase ankommit till och åter afrest fån staden. Då detta v r Kiss hustrus namn såsom ogilt, väckte det åter hans misstanke, och ganska rikvigt hade Borlase efter beskrifning mycken likhet med hans fotografi. Borlase, som verkligen icke var någon annan än Kiss, hade från Milano rest till Denzano. Haydon följde honom och fortsatte nu med mycken energi törföljelsen. Först i Peschiera erhöll han visshet om, att flyktingen .cke hade stort försprång, och slutligen upphann han honom i Venedig. Kiss hade emellertid förstått att förskaffa sig ett nytt pass, hvari han uppgafs vara amerikanare, och för en sådan utgal han sig också under resan. I Venedig uppstodo tikväl nya svårigheter, ty de österrikiska myndigheterna förklarade, att de väl kunde arrestera Kiss såsom amerikanare, men att de, i fall han gjorde anspråk på beskydd såsom österrikisk undersåte, icke kunde förvägra honom en sådans rättigheter och privilegier. Haydon önskade emellertid att få slut på denna tröttsamma förföljelse, hvarföre han gick till Kiss, uppläste arresteringsordern för honom och fordrade att han enast skulle återvända med honum till London. Denne vägrade dock; på det bestömdaste och vande sig till auktoriteterna med. begäran om beskydd. Detta hjelpte honom dock blott ur askan i elden, ty enligt österrikisk lag är ett bedrägeri, sådant Kiss begått, belagdt med ett straff af ända till 15 års fängelse, äfven om det är begånget i ett främmande, med Österrike vänskapligt land. Han blef dertföre arresterad af den venetianska polisen och insatt i fängelse. Vid visitationen befanns han inneha 200 i guld, en betydlig mängd smycken och. dyrbarheter; deribland ett paket med mycket dyrbara diamanter. Hans hustru, som åtföljt honom på hela resan. hade äfven en mängd dyrbarheter förvarade bland sina reseffekter. Alltsammans togs i förvar. Sedan man på detta sätt försäkrat sig om Kiss person, reste Haydon till Wien, för att tala med engelska ministern lord Bloomfield; som befarade att man svårligen skulle vilja utlemna Kiss åt England. Han vände sig tilll den österrikiska utrikesministern, hvilken likväl förklarade, att han afstyrkte fångens utleverering, så framt ej lord Bloomfield ville tillförbinda sig att hvarje i Storbritannien sig uppehållande österrikare skulle på de österrikiska myndigheternas begäran utlemnas. Lord Bloomfield kunde naturligtvis icke ingå i några underhandlingar härom, och Haydon måste tills vidare återvända till London och lemna rymmaren qvar i den venetianska polisens förvar. j i j i — Äktenskapsstatistik, Ett engelskt blad i offentliggör, enligt meddelande af en parlaments I iledamot, följande statistiska uppgifter: Uti Loa ljdon finnas 1363 fruar, som hafva lemnat sina VER eg een on PRE RR RE ANOR E ETAR AFT