Aftonbladet – 30 september 1861, sida 2

ÖV VV också för min gen skull tyckte det varledsamt, så är jag dock glad för er skull; jag inser väl att det sker till ert bästa. — Ni är si blek och mager — inte alls lik er, sådan ni var då ni skref åt mr Boniface. Ni ser ej lycklig ut.4 (Paolo lyfte sina ögon emot aket på ett sätt som högligen besannade Prudences förmodan.) Vill ni tillåta mig att gifva er ett godt förslag tilllycka? Jagärbara en stackars olärd qvinna, men vi fruntimmer förmå rätt väl gissa oss till somliga saker, sök ut ät er någon älskvärd ung flicka, som ni kan älska och som älskar er tillbaka, och gift er med henne om hon också vore en prinsessa.tt CHvad skulle ni väl säga, sade Paolo, hvars bjerta förtroligt öppnade sig vid denna moderliga vär lighet, hvad skulle ni säga om hon redan vore funnen och om jag skulle känna mig vara henne ovärdig? Bara däårskaper!X utropade Prudence leende; det är godt oeh väl att vara blygsam, men man kan gå för långt i allt. Det oläder emellertid mig att pi är på rätta spåret ; allt skall nog sluta lyckligt och väl.4 Är det ingenting alls, som jag kan göra för eder?4 frågade Paolo nästan bönfallande. Nej, inte i det fall ni menar4, svarade Prudence hastigt; tvi hafva det nu mycket ora ; men om det ej skulle besvära er mycset, vore ni god om ni lät oss höra af er lå och då.4 : Paolo lofvade det, tog hennei famn, kysste henne och lemnade rummet. Farväl Prosper, farväl mon vieuz; Gud vare med -eder alla! Han tryckte ännu en gång de båda männernas händer och gick: Goda underrättelser väntade honom vid Chausse d Antin. Du Genre hade varit der och sagt Salvator att han hade funnit den önskade borgesmannen,jisom skulle. in