Aftonbladet – 28 september 1861, sida 3

LANDSORTS-NYHETER Göteborg den 25 Sept. I natt tilldrog sig den olyckshändelsen, att skolläraren Nils Olsson. som lärer varit boende i Masthuggsbergen, nedföll från skeppsbron uti elfven och tillsatte dervid lifvet. Liket; som i dag igenfunnits, affördes till stadshusets likrum. Amål d. 24 Sept. Nysäters marknad sist-: lidne fredag och lördag var, gynnad af ettherrligt väder, talriktbesökt. Priserne höllo sig uppe i det längsta; så begärdes för 13 qvarters dragoxar 250 å 300 rdr, 11 å 12 qvarters slagtoxa: 300 å 350 rdr paret, kor 45 å 75 rår st, efter godhet. Uppköpare från Norge hade äfven vid denna marknad talrikt infunnit sig. Penningebristen var kännbar, ehuru Wermländska hypoteksföreningen i dessa dagar utlemnat en hel dej penningar 1 allmogens händer. des såsom en bonne bouche 1ill det sista. Prudence var den enda bland Paolos bekanta som tycktes bafva märkt hur länge han varit osynlig. O, mr Paul!4 utropade hon, hvilken sällsynt gäst hi har blifvit!? Paolos ögon fylldes af tårar vid denna milda förebråelse. j Jag skulle önska till Gud attjag ej hade varit det! sude han med innerlighet; det skulle då hafva varit bättre både för mig och andra. Den trägna Prosper hade icke tillfälle att erinra sig någonting; har, liksom b.rnen, var rätt och slätt förtjust åt at! få se mr Paul; de små kommo förtroligt och ställde sig vid sin fordne lekkamrats knän och behölde inga enträgna uppmaningar för att tömma hans fickor på de leksaker och bonbons, hvaraf de voro fullpackade. Benoit, efter hvilken man telegraferade från fönstret åt gården, kom genast kippande i sina tofitor och kunde icke hitta på något Bättre medel att uttrycka sin förvåning och glädje, än att rycka lös sjöskumspipan, som han bar instucken som en dolk i bältet, svänga den öfver hufvudet och ropa: Här är den!4 Dagen led till sitt slut ch Benoit handlade under inflytande af — ånga, som han jesuitiskt uttryckte sig — han befann sig, med ett ord, i en toxikologisk belägenhet, som gjorde hans pantomim hfligare än någonsin, om den också beröfvade honom någon del af hans oratoriska förmåga. Sedan sällskapet således nu var av complet, såsom Prosper — begagnande ett talesätt som tillhörde hans yrke — uttryckte sig, blefvo många vänliga frågor vexlade och sådana små upplysande svarsbitar gifna och inhemtade hine inde, som Prospers täta