Aftonbladet – 28 september 1861, sida 2

LAVINIA.AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO. ) Under sitt korta vistande i Turin hade Salvator hört mycket talas om Manin och omden bemedlande politik som den store venetianaren på sista tiden hade antagit. Manin hade verkligen nyligen publicerat sitt nya program om obe oende och endrägt, denna skrift som, säge derom hvad man vill, verkade så mycket till förberedande af den enhällighet i meningar och företag, som några år sednare måste väcka beundran hos alla Italiens vänner och förtviflan hos dess fiender. Trefallt lycklig han, som ej lefde nog länge för att se den mer än gagnlösa utgången at hans förlikningsverk för det ädia land som hade gifvit honom lifvet; det land som han hade älskat så högt, så vist, så bjeltemodigt — ack! hans eget Venedig! — Nåväl; det hände sig emellertid så, att Salvator i Turin hade fålt den utmärkte, landsförviste mannens adress i Paris. Detta förhåltande, som han nästan hade glömt bort under sina beständiga omsorger för Paolo, återkom nu för hans minne i denna nödens stund, och han beslöt att draga fördel häraf. Då Salvator på förmiddagen föreslog ett besök hos Manin, gjorde Paolo inga invändningar; han beklagade blott att de icke hade något rekommendationsbref,hvilket hade kunnat göra det lättare för dem att vinna tillträde hos exdiktatorn. Sörj icke för den saken, sade Salvator; Se A. B. n:r 150151. 155, 157—159,.162, 163—184, 186, 187, 194— Ms, OA 200, 202—208 och