Aftonbladet – 28 september 1861, sida 2

?du känner ordspråket om ett godt ansigte; ditt ansigte får rekommendera oss; i alla fall vet du att stora män tillhöra hela menskligheten. Manin bebodde en liten och mer än anspråkslös våning, tre trappor upp i ett hus vid Rue Blanche. Hans sätt att emottaga de båda unga männen var fullt af den öppna hjertlighet som är ett utmärkande drag i den italienska karakteren. Manin hade hatten på sig och stod synbarligen i beorepp att gå ut, då hans oväntade gäster anlände; han ville emellertid ej höra talas om att de, såsom de ämnade, åter skulle cå sin väg, men sade att han hade en fjerdedels timma till deras tjenst. Sedan derföre Paolo hade gifvit honom upplysning om sitt och sin följeslagares namn, deras lefnadsyrke och fädernesland, meddelade han i så få ord som möjligt den samvetsfråga, som han hade kommit för att underställa Manins bedömande. Kunde han, ufan att förråda sina republikanska grundsatser, jena i sardinarnes leder på Krim? Hvilket ligger er närmast om hjertatX, rågade Manin, Srepubliken eller Italien? Naturligtvis Italien. För att blifva, vare sig epublik eller monarki, måste Italien först existera såsom nation — det vill säga — vara oberoende — och utgöra ett folk. Avarje företag som medverkar till detta mål — jag menar, att bilda ett förenadt Italien — är värdt alla fosterlandsvänners bistånd, af hvilken politisk trosbekännelse de än måtte vara. År Piemonts deltagande i kriget på Krim att anse som en handling af denna att, som ett steg åt det rätta målet? Jag tvekar icke att säga, att så är, så till vida nenaligen, att det vidgar kretsen för dess inflytande i Europa och ger ökad kräft åt dess bestäm melse att verka till ett godt ändamål, så till