Aftonbladet – 28 september 1861, sida 1

STOCKHOLM deu 28 Sept. Bref från Schweiz. (Från Aftonbladets korrespondent.) Glion (vid Genevesjön) den 20 Sept. Schweiz neutralitet och medlen att upprätthålla den midt ibland betänkliga förvecklingar, som tyckas hota Europa i en mer eller mindre nära framtid, utgöra utan gensägelse en at de frågor, som i främsta rummet sysselsätta så väl de tyska som de schweiziska statsmännen. Er berlinerkorrespondent har varit i tilllälle att under flera veckors vistelse dels i det tyska Schweiz och dels i edsförbundets franska del, från Basel till Geneve, från Jura till Costnitz, öfvertyga sig härom. Det torde vara icke utan sitt intresse att sammanfatta de intryck, om hvilka jag haft tillfälle att öfverlyga mig i detta hänseende, och försöka framställa huru saken betraktas i Schweiz. Hvad man först fäster sig vid, är altjust de, som äro långt ifrån att betrakta fransmännens kejsare såsom en ständig fara för Europa, såsom den listigaste och af förrädiska planer mest upptagne suverän, som någonsin innehaft en tron, äro öfvertygad om, att en af Napoleons öfvervägande egen skaper är den fasthet, hvarmed han går mot sitt mål, och en viss liknöjdhet i afseende å de medel, till hvilka han måste taga sin tillflykt, för att ernå det. Man är äfven allmänt öfvertygad om att zxejsarens politik förr eller sednare skall leda derhän, att han kommer att föra krig. mot Tyskland och detta i ett omfång, som vida skall öfverträffa det italienska krigets. Schweiz, som är beläget i Europas medelpunkt och råder öfver de vigtigaste Alppassen samt genom sitt geografiska läge beherrskar i söder Poslätten ända till Chiese, i norr Schwaben ända till Ulm, skall ej kunna vara likgiltigt för detta krig. Frågan om dess neutralitet skall nödvändigt ha stor betydenhet i de krigförandes ögon. Det faller af sig sjelft att den skall uppfattas ur olika synpunkter) af Frankrile å ena sidan samt af Tyskland och dess bundesförvandter å den andra. Ingen betviflar i Frankrike att, om detta land skulle hotas af en utländsk invasion, det skulle vara högeligen intresseradt af att upprätthålla Schweiz neutralitet. Erfarenheten bevisade det i början af adertonde århundradet, då Frankrike, uttömdt af successionskriget, med möda kunde hålla Tysklands och Englands armter på afstånd från sina gränser, sedermera under det franska revolutionskriget, och slutligen tjugu år sednare, då Napoleon, efter att ha förlorat två förfärliga fälttåg, såg sig vid afgrundens brädd vid annalkandet af den europeiska koalitionens segerrika armåer. Under alla dessa förhållanden insåg Frankrike att dess östra gräns, som är mest utsatt för fienden samt minst betäckt af dess fästningar och af bergen, lätt skulle kunna anfallas, om de allierade finge väåldföra Schweiz neutralitet. Frankrike gjorde också på de tidpunkter, vi nyss omnämnde, stora bemödanden för att få samma neutralitet, hvilken åtminstone Napoleon under sin regering trampat under fötterna, respekterad. Såsom man vet, lyckades detta ej alltid den franska diplomatien, och den schweiziska neutraliteten våldfördes af de koaliserade armerna på Österrikes inrådan. Detta förhållande har förändrats alltsedan 1814, isynnerhet så till vida som Frankrike, upplyst af detta års erfarenhet, bemödat sig om att betäcka sin östra gräns med en rad af fästningar, af hvilka Belfort, Besancon, fästena Joux, Rousses och Ecluse bilda första linien. Alla dessa fästningar ha blifvit antingenanlagda eller betydligt tillökade och förstärkta sedan 1814. Dess andra linie stöder sig å ena sidan på Langres samt å den andra på Lyon. Förskansade läger i Belfort, vid fästet Ecluse mellan Geneve och Lyon samt vid Langres komplettera dessa försvarslinier, som tillåta en fransk general att låta sina trupper agera i alla riktningar, som fienden kunde välj för att göra ett infall på det franska området. Häraf följer, att Frankrike, till och med då det utsättes för ett utländskt anfall, numera icke är nödsakadt att låta sina strategiska planer bero af den schweiziska neutraliteten. Men om Frankrike deremot skulle företaga ett anfallskrig rp ot Tyskland, tvifla de schweiziska militärerna ej på alt det då skulle skynda att besätta Schweiz, våldförande dess neutralitet. Det har i en stor mängd memoirer och särskilda broschyrer blifvit ådagalagdt, att ett franskt anfall mot öfre Rhen utan tvifvel är möjligt, men fullt af stötestenar, samt att de franska gencralerna alltid skola föredraga att framtränga till Tyskland genom öf Schwaben och Donaudalen, hvilket förutsätter, att de skola tåga genom Schweiz, utan att bekymra sig om neutraliteten. Genom att taga Schweiz till första bas för sina operationer, skall den franska armen beherrska på samn.a gång Rhendalen och Donaudalen. Temat är så till sägandes omvändt, då frågan blir om ett anfallskrig af Tyskland mot Frankrike. Tyskland bar i detta fall det största intresse uti, alt Schweiz neutralitet respekteras och bevaras, emedan Schweiz då måste beläcka den tyska armens venstra flank. I sjelfva verket blir alltid Paris målet för ett tyskt anfall. De tyska generalerna skola alltid gå anfallsvis till väga vid mellersta Rhen eller, om Tysk