den, som har ett fädernesland attstrida för, kan aldrig saknas fält för en god verksamhet. Här är nu t. ex. Krim. Vill du fara till Krim??? I Fara till Krim?4 upprepade Paolo med en oförstäld öfverraskning. Ja, just det; hvarföre skulle du ej kunna hjelpa till att taga Sebastopol? Du menar, att om jag så mycket länutar efter döden, skall jag der måhända j;ckas finna en ärorik. Det skulle visserligen vara en säker vinst för mig sjelf, men någon för milt fädernesland kan jag icke se deri. Utan att taga några andra beräkningar i frågaX, svarade Salvator, så tycker jag att den gör sitt land en god tjenst, som efter bästa förmåga söker att göra dess vapen ärade. Piemont skickar några tusen af sina soldater till Krim — förena dig med dem. Der har du en plats, der en man kan lef-a eller dö med heder. l 4Din plan misshagar mg icke4, sade Paolo; men kan jag, en republikan, utan att bryta mot min öfvertygelse, tjena under ett kungligt banr? Hvarföre icke, om detta banår är italienskt och svajar hvarest och hvarhelst ett hugg gifves för Italiens oberoende? Lita på mitt ord — Sebastopol är första steget på marschen till Milano. Om jag blott kunde tro det! sade Paolo. Hvarföre skulle du inte kunna tro hvad hela Europa nu är öfvertlygadt om? Vore det ej så, hvarföre skulle då Piemont alls blanda sig i detta krig? Var god och följ nu mina argumenter. Sardinien har intet intresse af vigt att bevaka i östern; det har intet gammalt agg emot Ryssland att tillfredsställa; Sardmien blöder ännu af de sår det erhöll åren 1848 och 49; det har stor statsskuld, vacklande kredit, tömd skattkammare. För ett konungarike i en sådan belägenhet synes det blott finnas en rimlig utväg — neutraliteten. Om Sardinien ej följer denna sjelfskrifvet kloka väg, utan kastar sig in i ett osäkert krig, så kan du