— Från Orsa i Dalarne skrifves till Falu Tidning: Åter har ett menniskolif blifvit uppoffradt åt en af de björnar, som en längre tid i våra skogar injagat ökad fruktan och skräck. Bonden Bogg Erik Erssons i Hansjö hustru, som den 14 dennes vallade sin boskap vid Lindors fäbodar, 4 mil från Hansjö, jr BEE å aftonen då kreaturen ensamma återkommo till fäbodevallen der hennes man väntade henne. Han sökte väl straxt efter henne, men måste snart, under det inbrytande mörkret, upphöra dermed. Följande dagen fortsattes sökandet, med förstärkt manskap från hemmet, då man omsider påträffade den saknade, död med krossad hufvudskål och å ryggen en stark blånad efter det sannolikt första slaget. Det var icke långt derifrån, föga öfver , mil, som för 3 år sedan bonden Nissa Erik Persson från samma by träffades af ett lika öde. Nästan i samma trakt blef äfven för 2 år sedafi afskedade soldaten Efling i sällskap med tvenne andra arbetare, utan fn anledning, angripen och svårt misshandlad af en björn, och sednare på hösten en äldre piga likt ledes så illa tilltygad, att hon är för sin öfriga lifstid till arbete odäglig. a Man har under de-sednare åren sökt medelst anställande af skallgångar komma dessa skogarnes fridstörare på lifvet, men förgäfves, och man må icke förundra sig deröfver, då man vet huru dessa skallgångar utföras, utan befäl och ledning af erfarna och förståndiga skallfogdar.