Aftonbladet – 26 september 1861, sida 2

ut båda armarna och gaf hela sin kropp en vibrerande rörelse åt dörren till — det var en slags välsignelse sui generis åt hans herre. Det enda klara begrepp Paolo hade om kyrkogården Mont Parnasse var att den låg någonstädes på andra sidan Seinen, men tack vare den Ariadnetråd hvilken i en tcommissionaires? person finnes att tillgå för att kunna komma till nästan hvartenda hörn at hvarenca gata i Paris, så dröjde det ej länge innan de båda vännerna befunno sig på rätta vägen. Ehuru full af fördomar Salvator än var emot Paris — de flesta utlänningar äro det då de först komma dit — och ehuru böjd han var för att finna fel, så var han dock alltför billig tör att icke erkänna nyttan af denna omtänksamma inrältning, och då han på en tvärgata upptäckte den välbekanta figuren af en säljare sub dio af rostade kastanier, blef Salvators hjerta bevekt. och han medgaf öppet att Frankrike, trots alla sina brister, var ett civiliseradt land. Det är otroligt till hvilken grad dylika småsaker förmå leda vårt omdöme om föremål och ställen. Salvator tog tillfället i akt och stoppade fickorna fulla af sin favoriträtt — ehuru förskräckligt dyr den härstädes var, tyckte han — höll derpå ett litet samtal med säljaren och fann att han var ifrån det italienska Schweiz. En annan och angenäm nyhet för den lilla målaren var den stora mängden af bodar med blommor och grafkransar, statyetter och minnesvårdar af mångfaldiga slag, som funnos i närheten af kyrkogården. Paolo köpte några gröna kransar, som han tänkte hänga på lilla Annettes kors, i fall han lyckades finna det, hvilket emellertid ej inträffade; men han erfor dock icke den ringaste samvetsförebråelse, emedan han härigenom uppmuntrade en omoralisk handel med mensk