Aftonbladet – 26 september 1861, sida 2

170 å 80 tunnor spanmål blifvit å marken urtröskade. Haglen, som ej voro större än vanliga, qvarlågo på en del ställen till middagen påföljande dag. — o— Den olycka, som hemsökt Great Eastern under dess sista resa, tyckes, att döma efter sednare ingångna underrättelser, ha varit af mycket allvarsam natur. Alla passagerarne klaga öfver den oordning, som rådt ombord och satt fartyget ur stånd att kunna riktigt motstå stormarne, ehuru de dock på samma gång ytfra sig i de amplaste loford öfver kapten Walker, som blifvit utnämnd till sin post tio dagar före afseglingen, så att han ej kan förebrås för någon egentlig del i det larf, hvarmed skeppets utrustning bedrifvits. Stormen beskrifves såsom förfärlig, och man antar att hvarje annat fartyg än detta, som utgör ett mästerstycke i stark och god konstruktion, skulle alldeles sphttrats. Båda skofvelhjulen, hvilka beskrifvas såsom för små i jemförelse med det ofantliga skrofvet, slogos sönder och fördes bort at vågorna. Rodret blef illa skadadt. så att fartyget låg alldeles redlöst rullande för de bergshöga vågorna, hvilka bröto sig med skumm wide raseri mot jätteskrolvet, som i allt sitt majestät dock dansade kring som ett nötskal, ett svagt offer för elementernas styrka. Stormen varade i fyra dygn. Alla möblerna i salongerna blefvo nästan förstörda och största delen af de resandes saker ska dade; däckslasten likaledes, och äfven en del af lasten nere i rummet led skada, till följd af dålig stufning. Salongerna företedde anblicken af den största förödelse och oreda. Vallnet trängde in i nästan hvarenda hytt. Fartygets starka rullning kastade alla de 400 passagerarnes saker i en röra. Fartyget dref 100 eng. mil på två dagar. Kocken bröt sitt ben på tre ställen. En dam bröt al sig armen i sin hytt och sönderslagna näsor och blåa ögon möttes öfverallt. En ko tog sin tillflykt till fruntimmerssalongen, men fann det snart icke bra här heller, utan rände hufvudet genom ett fönster för att komma ut, men bröt i detsamma af sig ett ben. Bord och stolar dansade en äkta engelsk hornpipe. Speglarne krossades och förgyllningarne refvos bort. Man kunde endast med fara för sitt lif våga sig in bland alla dessa förödelser. Herrarne, skrifver en korrespondent, voro räddare än damerna, hvilka utan undantag betedde sig som män borde göra, under det att det deremot fanns en mängd gamla käringar bland männen. Jätteskeppet ligger nu vid Queenstown, och man befarar de största svårigheter för att hvar och en skall kunna återfå sitt bagage. Ringar, ur, juveler saknas, liggande bland den öfriga massan af packgods. — Upsala universitet. Till inspektor för Södermanlands och Nerikes nation i stället för aflidne professorn Wingqvist valde nationens med: lemmar förliden lördag professor Carlson, som förklarade sig beredvillig att mottaga nationens förtroende. Vid studentkårens sammankomst förliden lördag valdes till kårens ordförande kuratorn för Stockholms nation hr E. C. J. Cederstråhle och till kårens vice ordförande kuratorn för Vestgöta nation hr B. Liljeblad. Kanslern har under den 18 dennes på akad. konsistoriets hemställan förordnat teologie-adjunkten Cornelius att under nu ingångna läsetermin bestrida de till Kalsenianska professionen i kyrkohistoria och teologiska prenotioner hörande föreläsningar och examina. Samma dag har kanslern förordnat medicinelicentiaten E. C. H. Clason att tills vidare bestrida anatomie-prosektorsbefattningen. Kanslern har under den 11 dennes beviljat adjunkten A. F. Holmgren tjenstledighet från innevarande hösttermins början till April månad nästa år, under hvilken tid hr Holmgren kommer att i vetenskapliga ändamål vistas utrikes. Akademiska konsistoriet har på förslag till den lediga adjunkturen i botanik uppfört docenten Fries i första, docenten Zetterstedt i andra och docenten Lindblad i tredje rummet, — samt på förslag till Lidnska amanuenstjensten ende sökanden ce. o. amanuensen Högman. — Upsala skyttegille hade fredagen den 20 dennes sin andra prisskjutning för i år. Enär vädret var i hög grad missgynnande, hade endast 19 täflande infunnit sig. Första priset, en vacker jagtstudsare, vanns af docenten Arnberg, å 31, points; andra priset, ett par pistoler — skänkta af skyttegillets: ordförande — tillföll hr Lönnerberg, för 31 points, och tredje priset, en af sv. jägarförbundets medaljer — skänkt af en bland ledamöterne — tillföll löjtnant Nisbeth för 29 points. Derefter anställdes pottskjutningar, hvilka ej mindre än prisskjutningen lemnade ganska vackra resultat. Då skyttegillet likaledes gjort till sin uppgift att vårda och befrämja jagten, torde det ej böra lemnas oanmärkt, att detsamma, jemte andra åtgärder för dennas upprätthållande, från södra orterna förskrifvit 45 par rapphöns, hvilka nästa vår skola ytsläppas på tjenliga lokaler, för att återäpphjelpa den, isynnerhet af 1859 års stränga vinter, hårdt medtagna tillgången på detta utmärkta villebråd. (Ops. P.) — — — Från Norrköping skrifves i NorrköpingsKuriren: Efter sistl. söndags e. m. slutade öfningar begaf sig härvarande frivilliga skarpskyttekår till politieborgmästaren Grenanders bostad, hvarest kåren, inkommen på gården, med skyldradt gevär helsade hr borgmästaren, en hyllningsgärd den kåren önskade afgifva, emedan hr borgmästaren vid mer än ett tillfälle visat sig gynsamt stämd fö 8 till bildande af ett fri illigt