Aftonbladet – 26 september 1861, sida 1

tionen ökades från 451,968 skeppund år 1833, till 806,863 skeppund är 1859, således med 79 procent; och af manufakturjern tillverkades år 1833 30,472 skeppund samt 1859 136,229 skeppund, hvilket utgör en tillökning af 170 procent. Men af gjutgods producerades år 1834 (det första år, för hvilket särskilda uppgifter om de egentligen 3. k. gjutetiernas tillverkning blifvit lemnade) endast 19,361 skeppund, då 1859 års uillverkning deremot uppgick till 74,886 skeppund, hvilket entyder en med 287 procent ökad tillverkning: Denna betydliga Megring tillhör företrädesvis de särskildt för tackjernets omsmältning inrättade verk, eller de egentliga gjuterierna, hvilka de sednare åren blifvit för industriens och ångsjöfartens behof mer och mer tillitade; ty då, 1834, vid masugnarne tillverkades gjutgods till belupp af 14,5S3 skeppund, men vid de egentliga gjuterierna ett qvantum af endast 4778 keppund, hade, 1859, den förra tillverkningen endast stegrats till 34,858 skeppund, men den sednare deremot till 40,028 skepp., ehuru bland de egentliga gjuterierna för sistnämnda år hufvudstadens cjuterier och mekaniska verkstäder, hvilka för år 1834 vöro medräknade, icke äro inbegripna. Orsaken hvarföre kommerskollegium icke lemnat nå: on uppgift om tillverkningen vid de Stockholmska gjuterierna förmäles, utan vidare förklaring, vara den, alt uppgifter om deras tillverkningsbelopp icke meddelas ; men då sådant en längre tid förut låtit si göra, torde det väl ä ven nu kunna ske, oc det vore önskvärdt att kollegium ånyo sökte anskaffa och åt allmänheten meddela uppgifter, som icke blott äro nödvändiga till fullständigande af redogörelsen för den svenska jernförädlingen, utan äfven i det afseende hafva särskildt intresse, att de angå några af landets vigtigaste inrättningar i denna syftning. Det Bolinderska gjuteriet på Kungsholmen, jemte Bergsunds m. fl. i Stockholm och dess omgifning lemna säkerligen tillsammans ett årligt produktionsvärde af 900.000 å 1 million rdr rmt. — Det torde äfven desto mindre vara för kollegium svårt att åstadkomma ett dylikt meddelande, som kollegium uti sin berättelse om Fabriker och Manufakturer upptagit 2:ne af Stockholms gjuterier, hvilkas tillverkningar således voro officielt könda, bland rikets förnämsta mekaniska verkstäder, samt för den ena af dessa inrättningar anfört till erkningsvärdet. Vid detta tillfälle tillåta vi oss äfven anmärka en ofullständighet i sistnämnda berättelse, som står i nära sammanhang med den anmärkning vi tagit oss friheten göra vid berättelsen om bergshandteringen. I berättelsen om fabriker och manufakfurer finnes nemligen en ganska värdelull redogörelse för de qvantiteter af hvarjehanda slåg, som blifvit vid de till vissa industrigrenar hörande fabriker förfärdigade; men en dylik specifikation meddelas icke för åtskilliga andra inrättningar af ganska stort i tresse, bland andra t. ex. för de här ofvan omtalade mekaniska verkstäderna. Det måste dock utan tvifvel vara. lika intressant att känna fabrikationen vid dessa inrättningar, vid uroch åkdonsfabrikerna samt de kemiska elddonsfabrikerna m. m., som vid såpsjuderier och strumpfabriker med flera dylika. Skulle det vara för att spara papper och tryck, som kollegium uteslutit dessa uppgifter, äfvensom specifikationen till antal arbetare och tillverkningsvärde m. m., af det stora antal (icke mindre än 577) tabriker, hvilka kollegium endast summariskt upptagit, torde en sådan besparing med större fördel kunna göras på andra ställen i berättelsen, t. ex. sidd. 12, 13, 21, 22, 23 m. fl. Hvad angår berättelsen om bergshandteringen tillåta vi oss för öfrigt framställa ännu ett par erinringar. Denna berättelse skall, enligt kollegii egen uppgift, skildra Xförhållandet med bergshandteringenX, men upptager likväl endast resullaterna af ärets arbeten i denna handtering, jemte uppgifter om verkställde SinmutningarX och dylikt. Om sjelfva arbetets gång, om de nya eller förbättrade metoder, som under årets lopp blifvit derutiinförda, om de i lagstiftningen rörande denna näringsgren inträdda förändringar, den verkan de utöfvat samt de hinder för näringens utveckling, som gällande författningar eller andra förhållanden utöfva, om sådant allt saknar mån i sednare berättelser alla upplysningar. Man söker således der förgäfves underrättelser om framgången af de, etter hvad tidningarne längesedan vetat att berätta, äfven;i Sverge gjorda bemödanden att draga fördel af Bessemers och Uchatiijernoch stålberedningsmetoder, samt om de lättnader i jernhandeln och stångjernssmidets beskattning m. m., som i sednare åren blifvit af statsmakterna vidtagna, ehuru bergskollegii äldre berättelser plägade innehålla dylika redogörelser. Det har äfven väckt vår förundran, att kommerskollegium för 1858 och 1859, likasom bergskollegium för 1857, (med undantag af en knapphändig uppgift om jernexporten) utelemnat all redogörelse ör rikets utförsel af bergverksalster, en redogörelse, som förut lemnats hvarje år och i så måtto varit af värde, att den på ett ställe och mera fullständigt än kommerskollegii berättelser om utrikes handeln upptag:t hela denna utförsel. Bersgskollegium plägade äfven i sina berättelser till och med 1852, hvart femte år, meddela en tabell öfver de uti bergsoch brukshandteringen åstadkomna tillv. rkningar samt öfver kopparoch jernexporten under de nästföregångna fem åren, hvilken i sednare åren blifvit utelemnad. Berättelserna om våra. näringars till stånd äro likväl i allt fall så torftiga, att vederbörande, i stället för att inskränka deras innehåll, skulle göra väl uti att utvidga och förfullständiga detsamma. Vi hemta en särskild anledning till ultalande af denna önskan från de försök, som i sednare tider blifvit gjorda af utländningar mar Cs 4 rö sAnandae ar det mvecket liherala