Aftonbladet – 25 september 1861, sida 3

vÖM MK OT UM berättelsen om saken, velat sätta dem au courant des affaires. (G. P.) sm sera TEKNISK TIDNING. Simmredskapor för trupper. Af ILEJUSTE. (Cosmos. 1861, Sept. 6.) Vid månadens början blefvo dessa redskaper, hvilkas uppfinnare är arkitekt i Douai, underkastade en officiell pröfning i kejserliga militärsimskolan vid Jenabron i Paris, genom simläraren Nicolle och en underofficer vid simskolan under ledning af en militärkomitå, tillförordnad af marskalk Magnan. Apparaten består af en ihålig metallkägla, som kan knäppas fast omkring lifvet inom ett par sekunder, och som inuti är skiftad i flera vattentäta celler, så att om en eller annan får läckor, de öfriga förslå till bärarens hållande öfver vattenytan. Försöken lyckades fullkomligt. Seineströmmen öfverfors fram och tillbaka inom några minuter, och de öfverfärdande nedsjönko blott till medjan i vattnet, hvari de för öfrigt bibehöllo en fullkomligt lodrät ställning. Midt på strömmen tände de hvarandras cigarrer, lade an på hvarandra med sina gevär och sökte sedan omkullkasta hvarandra, men hvarvid apparaten genast återuppreste dem i lodrät ställning och hindrade dem från att kantra. Apparaten, med barlast, väger ej mer än 3 till 4 kilogrammer (7 till 9,, LD). Komitån har afgifvit en ganska förmånlig berättelse och funnit apparaten kunna begagnas af armån vid djupa strömmars öfvergående, hvarvid manskapet kan obehindradt skjuta på vattnet. Såsom räddningsanstalt anses apparaten böra blifva särdeles nyttig, äfvensom för jägare vid passagen genom träsk och kärr. Pyramidbyggnaderna. Efter RicHaArp LErPsivs, (Briefe aus Egypten, Aethiopien und der Halbinsel das Sinai.) Pyramidernas ändamål och byggnadssätt voro i århundraden gåtor, som ej sällan föranledde högst vidunderliga förklaringar. Det var först under den från Preussen afsända egyptiska expeditionen, som det lyckades expeditionens chef professor Lepsius att lösa dessa gåtor, hvilka härvid befunnos vara ganska enkla. Pyramiderna äro verkligen af sina grundläggare bestämda till hvad derom i skrifter från forntiden uppgifves, nemligen till konungagrifter; men Lepsius har upptäckt att de ursprungligen voro små byggnader, ehuru så anordnade att de kunde tillbyggas oupphörligt. I sitt ungdomliga skick uppspirade de likt vår tids maskinskorstenar; de Ek. nade fyrkantiga torn, med trappvis smalare afsatser från grunden till spetsen; och djupt under tornets fot var griftgrottan belägen. Hvar konung anlade en sådan grotta åt sig och begynte tornbyggnaden deröfver, genast vid sin tronbestigning; tornet gjordes till en början icke stort, på sin höjd 40 fot, så att det måtte hinna fulländas i konungens lifstid eller straxt derefter, i fall regeringstidens korthet icke medgåfve någonting vidare. Nästa regeringsår lades kring detta torn en stenmantel, rundtomkring tornets första afsats på alla sidor, om 15 till 20 fots bredd, och likaså bildande en afsats. Tredje årct tillades en ny afsats, en trappa högre upp; det fjerde en dylik, ännu högre; och när så fanns nödigt för det helas proportioner och bestånd, tillöktes den nedersta afsatsen med en ny mantel. Vid konungens frånfälle fylldes samtliga afsatsernas mellanrum, så att det hela blef omifvet med fyra släta mot hvarandra lutande sior, hvarmed pyramiden var färdig. Var, under byggnadens fortsättning, det ursprungliga tornets höjd uppnådd, så förökades höjden med ett nytt torn, utgörande kärnan till nya afsatser. Sålunda uppkommo större eller mindre pyramider, i mån af anläggarens längre eller kortare regeringstid; och man skulle, genom granskning afl de särskilda skalen, hvaraf dessa byggnader bestå, kunna beräkna den der jordfästade konungens regeringslängd, på samma sätt som man af årsringarne på en trädstubbe kan beräkna trädets ålder. Cheops (Chufu) byggde den största bland samtliga ännu qvarstående pyramider; hans regeringstid vår äfven den längsta. Anghamrar I franska läderfabrikerna. (Mittheilungen des niederösterreichischen Gewerbevereins. 1861). Till de många företräden som utmärka franskt sulläder och bidraga att göra franska skodon så eftersökta, hör äfven att detta läder, utan att sakna nödig spänstighet, är ganska styft och hårdt, har jemn yta och visar slät snittkant vid genomskärning med en skarp knif. Dessa företräden, oberäknadt dem som bero på goda råämnen och väl utförd garfning, vinnas derigenom att lädret underkastas en hamring, med tillhjelp af vatten eller ånga; ett arbete, som motsvarar den annars i skomakerierna vanliga klappningen för hand, hvilken omöjli: gen kan ske med samma jemnhet, noggrannhet och kraft, som maskinhamringen. I de franska läderfabrikerna äro för närvarande tretio dylika läderhamrar dagligen i verksamhet, och i Paris finnas två särskilda läderslagerier, Komgens med 6 ånghamrar och Buranoffs med 8; dessa manufakturer af nytt slag sysselsätta sig icke med garfning, utan hamra blott, åt läder handlarne i Paris, det läder som frambringas af garfverierna i grannskapet och i de närmast hufvudstaden belägna departementerna. För hamringen af en hel sullädershud på begge sidorna taga de 80 centimer till och med 1 francs (58 till 72 öre); hvar ånghammare behandlar på 101 arbetstimmar 40 till 50 hela eller 80 till 100 halfva. Hvar ånghammare, konstruerad efter Nasmyths uppfinning, fordrar 2 hästkrafter och kostar 4000 francs; den ger 120 slag i minuten. På det att) idret icke må få några fläckar, är slagytan så väl hos hammarhufvudet eller hejaren som hos städet belagd med bronseller messingsskifvor. g————— Rättegåpgsoch Polissaker. Mordet på Lidingöbro. s Såsom i gårdagsbladet omnämndes fortsattes i går ransakningen angående det söndagen den 11 dal Åncneti föröfvade mord å cardisten vid an