Allt kraftigare framträda i Finland tecknen till ett vaknadt politiskt medvetande. Så har nyligen universitetets rektor, kanslirådet Arppe, vid öppnandet af höstterminen hållit ett tal, fullt af ädel frisinnthet och direkt häntydande på nödvändigheten af tryckfrihet, om ett land skall kunna göra några större framsteg i kultur. Helsingfors Tidningar resumera talet i korthet sålunda: Hanseutgick från att framhålla de medlemmars af samhället lycka, för hvilka vetandets skatter öppnas från tidigaste år och åt hvilka derigenom blifvit gifvet både tillfälle och förmåga alt gagna sitt fosterland i högre grad än den stora massan, hvilken icke blifvit delaktig af en högre bildmings ljus. Visserligen utgjorde bildningen i vårt land icke något slåndsmonopol: äfven för kojans son står vägen till tronens närhet öppen — och det är en af de vackraste sidorna af vårt i grunden demokratiska samhälsskick — men mycket återstode ännu att göra för bildningens spridande i vårt land, och att verka derför och att i sin verksamhet framvisa den sanna bildningens goda frukter vore just en den heligaste pligt för de lyckligare lottade. På bildningens förädlande och frigörande inflytelse kunde väl heller i våra dagar ingen tvifla, då man i ena ändan af Europa ser ett folk genom denna makt bryta förtryckets bojor och återtaga sin politiska frihet, medan i en annan ända af denna verldsdel en furste åtlergifver den personliga friheten åt. millioner undersåter och såmedelst leder sitt folk emot en ny framtid. Talaren visade derpå, huru den personliga friheten och sam-. vetsfriheten öfver hufvud redan-i vår tid vore allmänt, till och med at de absolutaste re geringar erkända såsom hörande till menniskans naturliga rättigheter. Tyvärr vore sådant icke fallet med tankeoch yttrandefriheten. Och dock vore ordets frihet i tal och skrift den enda jordmån, i hvilken sanningens ädla planta kunde trifvas och uppblomstra. Med anledning af de ord man nyligen hört från tronen, att yttranden af redbarhet, sanning och laglydnadt städse med ynnest och bevågenhet skola blifva upptagna, kunde man hoppas, att en ljusare dag äfven i detta hänseende för oss håHer på att up, gå. Men huru än de yttre förhållandena må gestalta sig, så skulle universitetets ungdom alltid, liksom dess fäder, minnas att de för sanningen och fosterlandets väl borde stå eller falla.