skam och vanära öfver dig! Hos en så känslig patient är det ännu hopp om räddning. Den sjuke, som ej känner sitt onda, är förlorad; för den som jemrar och beklagar sig är ännu en kris möj :g. Vår felande unge vän lade gått till hvila klockan fyra på morgonen. Ej likväl, vid Rue S:t Georges, der vi sist lemnade hunom;, hans vänner, ej han sjelf hade funnit denna bostad alltför simpel och dålig för honom, dessutom hade han der hvasken stall eller vagnshus — en betänklig brist för en man, som ej längre hyrde, utan hade egna hästar och vagnar. Paolo hyrde sig således andra vånngen 1 ett hus vid Rue de la Chausste dAntin, stor, praktfullt möblerad och ytterligt dyr. Nå väl, han hade, som vi nyss sade, gått till hvila klockan fyra på morgonen efter en natt så illa använd som möjligt. Han hade spelat och tappat en betydlig summa pengar — visserligen tappat dem till personer af ett ganska elegant yttre, men som han hade alla skäl att förmoda, i grunden stora skälmar. Pengar var det some han minst af allt lade på sinnet — ja, han slösade tvärtom bort dem med ett slags yrsel. Nu var det blott det sätt, hvarpå han låtit lura af sig dem, som retade och plågade honom. En man finner sig icke hafva spelat rol af narr, utan att känna Sig nå. ot besvärad deraf, och för att göra Paolo. rättvisa måste vi tillägga att samvetet äfven ät höra sn stämma och hind:ade honom från att sofva. Af hvad han spelat bort skulle ett par ärliga handtverksfamiljer kunnat lefva ett helt ir. Prosper förtjenade ej fjerdedelen så mycket på tolf månader genom sitt outtröttliga arbete. Så började han undra hvad som hade blifvit af den lille mannen, och af Prudence, med barnen, Benoit, doktor Perrin, mr Pertuis och mr Bo