Turin, för att förvissa mig från hvilket rig vinden verkligen blåste der, kom jag till Paris i går morse. Mitt första besök var till det hus vid Rue S:t Georges, der du skref att du bodde. Der fick jag veta att du längesedan hade flyttat, men hvart, kunde ingen erinra sig. Jag begaf mig då till mr Prosper vid Quai Montebello, den adress du gaf mig i ditt första bref. Mr Prosper skickade mig till Rue du Four; ingen derstädes visste hvar du fanns, och hade, med få ord sagdt, ej den förträffliga madame Prosper funnits, så hade jag väl aldrig fått reda på dig. Vi använde hela gårdagen med att följa dig på spåren, envisa och skarpsinniga som en polisbetjent,, från Rue du Four till Rue S:t Georges; från Rue S:t Georges till Avenue Montagne och från Avenue Montagne hit. Jag sökte dig tre gånger i går afton, men portvakten sade, att du icke var hemma och ville ej släppa in mig — de äro barska herrar, dessa fransyska portvakter. Men edra apor iröda västar öfverträffa dem dock. Vid tolftiden, vid tolftident — det var mig icke möjligt att aflocka honom något annat ord. Hvad kunde jag under dylika förhållanden oöra annat än afbryta alla parlamenterinsar och gripa till vapen? Rödvästen ställer sig i vägen och svänger en stol i luften för att försvara fästningen. Ah canaglia vuol battaglia, E battaglia ti dard. sjöng jag och rusade på honom med en lamborste. Lyckligtvis kom du, likt en deus ox machina, tids nog för alt hindra svårare ientligheter. Min goda vänt, sade Paolo, halft rörd, valft road, hvilket stort besvär jag har örorsakat dig! Det var så likt dig att comma, och jag försäkrar dig att du för