kommer det till att du är här? hvarföre svarade du ej på mitt sista bref?t Ditt bref rån början af November, menar du, med ett deri inneslutet till Clelia och en vexel åt mig på 1000 scudi? — jo, af det enkla skäl att jag aldrig fick det förrän vid vår återkomst från Palermo till Rom, för ett par veckor sedan. Du bör nemligen veta att Clelia och jag tillbringade vintern hos markisinnan i Palermo eller, för att vara noggran i mina uppgifter, nära Palermo, på en villa, tillhörig en syster till prinsen af Rocca Ginestra. Som der skulle gifvas operor, skådespel och torneringar, voro Olelia och jag naturligtvis oumbärliga för markisinnan. Som förhållandet nu blef, kunde hon visserligen hafva varit oss förutan, ty i stället för glädje och gamman blef det ingenting annat än svartsjuka, tvister och en obeskriflig förvirring och oreda, alldeles som förr. Men detta alt kan icke intressera dig och det intresserade ej heller postverket som icke behagade skicka mig mina bref. Af det enkla skälet att som jag ej väntade några, hade jag försummat att tillsäga det de skulle returneras. Således hände det, att då jag i medlet af Februari återkom till Rom, ansåg jag mig som en verklig lyckans gunsting, då jag fann ditt novemberbref ännu väntande på mig — då först erfor jag de svårigheter regeringen gjorde emot din återkomst. Som jag saknade alla bref af sednare datum blef jag orolig för dig. Hvar öre skulle inte jag göra som Mahomed: — så till berget, då icke berget kunde komna till mig? Olelia uppmuntrade denna då; pengar hade jag fullt opp, utan att alls öra de 1000 scudi, hvilka verkligen ännu igga orubbade. Jag begaf mig således n roule, och efter en veckas uppehåll i