Aftonbladet – 25 september 1861, sida 1

ulgor valrat.:en 1eckeeu priviliegwm för G8 read klasserna, utan utsträckes till hvar och en, som den allmänna förvaltningen i ett eller annat afseende intresserar. Arrendatorer och brukare, hvilka ofta ha en viss andel i egendomen medelst de i Italien mycket vanliga s. k. SbolagskontraktenX, komma äfven att deltaga i den egaren genom grundskatten tillförsäkrade valrätt. Kommunen representeras enligt förslaget: 1:o Genom rådmän (consiglieri) till ett antal af 15, 20 till 60, alltefter kommunens folknummer. Hvarje valman är valbar, såframt han ej är offentlig embetsman, i kommu: nens fjenst eller prest med själavård; 2:0 Genom en kommunal magistrat, bestående af en gonfaloniere (borgmästare) och 4, 6 till 8 priorer, allte!ter folkmängden. Kommunalrådet sammanträder tvenne gånger om året. Det kan ock sammankallas ar magistraten eller på begäran af två tredjedelar af rådmännen. Det öfverlägger och beslutar om alla till kommunen hörande mål. Dess sammanträden äro offentliga, då majoriteten dertill lemnar sitt bifall. Priorernas råd representerar kommunalrådet mellan sammanträdena. Det utnämner och afsätter kommunens embetsmän på gonfalonierens förslag; det uppgör de kontrakt, som kommunalrådet beslutat, äf. vensom förteckningarne på kommunalutgifterna och vallistorna m. m. Det kan med ett ord göra allt hvad som tillkommer kommunalrådet, med vilkor att derom ofördröjligen underrätta prefekten samt underställa målen kommunalrådet vid dess nästa sammanträde. Verkställande makten tillkommer inom kommunen gonfalonieren, hvilken enligt förslaget skall väljas af kommunalrådet inom dess egna medlemmar. Han bibehåller sin plats i tre år. Han har den dubbla egenskapen af chef för kommunalförvaltningen och en regeringens embetsman. I den förra egenskapen sammankallar han och för ordet i priorernas råd, bereder öfverläggningsämnena för de båda rådens öfverläggningar, verkställer deras beslut, inspekterar kommunens inrättningar och kan suspendera dess tjenstemän, men måste anmäla sådant inför kommunalrådet. I sin egenskap afregeringens embetsman aflägger han tjensteeden, kungör lagar och dekreter och fullgör hvad lagen ålägger honom i afseende på allmänna säkerheten, helsovården och ordningen. Ifall han ej fullgör sina åligganden, så kan prefekten sätta en kommissarie i hans ställe, men detta gäller blott hans egenskap som embetsman. Lagen bestämmer de afgifter, som för kommunen äro obligatoriska. Till bestridande af dessa utgifter eger kommunen rätt att ålägga vissa taxor och de slags konsumtionsafgifter, som i lagen uttryckligen medgifvas, men inga slags transitoafgifter. Kommunen -eger att göra färskilda reglementen för helsovård, stadsoch landspolis ; men som hvarje reglemente innebär en inskränkning i den nskildes frihet, så kan kommunen ej lagstifta i andra ämnen än dem, som på förhand äro bestämda i lagen, så att det t. ex. ingalunda beror af ett kommunalråd att återställa korporationer och skrån. Här må med skäl anmärkas till hvilken grad ett dylikt lagförslag förutsätter känsla af pligt och hvad man skulle kunna kalla liberal fyndighet hos det folk, som skall tillämpa lagen. Sedd ur synpunkten af dessa lagförslager liknar kommunen vida mer hvad den fordom var, kraftfull och mäktig under Italiens medeltid, än sådan som den moderna centralisationen gjort densamma t. ex. i Frankrike. Den. märkligaste delen af hr Minghettis lagförslager är den som behandlar provinsens organisation. Enligt det genom 1859 års lag införda system har provincialrepresentationen likasom i Belgien ej annat till föremål än kontrollen öfver kommunernas åtgärder. Enligt den nu föreslagna lagen skulle provinsen bli en moralisk korporation, utrustad med särskilda attributer och bestämd att fritt röra sig inom hela sferen af de intressen, som tillhöra densamma. Den skulle bli på dubbelt sält emanciperad: först och främst genom utvidgandet af oränserna för dess kompetens, vidare genom upphörandet af all inblandning i dess angelägenheter från prefekturens sida. Den skulle med ett ord få tillgodonjuta sin administrativa autonomi i detta ords vidsträcktaste bemärkelse. Prefekten skulle ej ega att öfver densamma utölva annat än den vaksamhet, som är af nöden för lagarnes iakttagande och för att sköta regeringens kontroll öfver. de åtgärder som kunde röra bela nationens och framtidens intressen. Denna vaksamhet skulle utöfvas medelst upphäfvanden af vidtagna be lut, utan aut likväl kunna sätta andra i dessas ställe, och med all frihet lemnad för vidtagandet af ytterligare beslut. Provinsen representeras 1:0 genom ett råd af 25—40 ledamöter, utnämnda af samtliga kommunal-valmännen; 2:0 genom en deputation af sju personer, valda af nämnde ledamöter och bärande titel af äldste (ansiani). Denna deputation utväljer sjelf sin ordförande bland sina egna ledamöter. Provincialrådet har hvarje år i September månad ett sammanträde, som ej får utan prefektens samtycke räcka mer än 20 dagar. Det kan af prefekten kallas till utomordentligt sammanträde. Den sistnämnde kan bevista sammanträdena, med rättighet alt framställa anmärkningar, men eger ej rösträtt. Rätt att upplösa sessionen tillkommer regionens guvernör för de fall som röra allmänna. ordningen, och för alla fall konungen. Å Provincialrådet öfverlägger och beslutar i alla de mål som särskildt röra provinsens angelägenheter. Dess beslut offentliggöras så snart de vunnit laga kraft. Provincial deputationen representerar .provincialrådet emellan sammanträdena, verkställer dess be