Aftonbladet – 24 september 1861, sida 2

i vår smak; tvertom: ingenting gläder vårt hjerta så mycket, som då ni af hvad som redan händt kan sluta tilldet som skall komma. Vi skola låta miss Clara sjelf berätta sin historia : Dyraste Eleonor, dyraste Georg! tAvad skulle ni hafva sagt, om en person, då jag för knappt en vecka sedan skildes från er, hade vågat förutspå att..min resa till Östern skulle sluta i Paris? Jag ser i tankarne Nellys häpna min vid emotta-. gandet af denna nyhet, besvarad af en betydelsefull skakning af Georgs yfviga man — som jag inbillar mig blir emellertid denna nyhet icke alldeles ovälkommen. Nu om någonsin är det skäl att anföra det gamla ordspråket: menniskan spår och Gud rår. Ja, jag hoppas och tror, att jag ej låter änföra mig af någon vidskeplig känsla, då jag så tydligt tycker mig se Guds finger i ledningen af de händelser, som hafva fört till denna utgång. Den väg som ledt der: till synes mig underbar, då jag nu återkallar den steg för steg i mitt minne, Hade jag ej, till följd af er önskan, i två månader uppskjutit min resa till Scutari — hade jag icke under denna tid sammanträffat med miss Holywell, då hon var på vägen tili min tant — hade det icke fallit sig så, att denna ej var hemma, att miss Schmaltz var vid.ett ovanligt dåligt lynne, och att miss Holywell följaktligen kommit i en svår förlägenhet hvar hon skulle taga vägen, hvarigenom hon förvärfvade sig milt deltagande och jag tog henne med mig till Owlscombe — men det är i sannin grymt af mig att blott för mitt nöje granska hvarje länk i denna kedja af tilldragelser, under det att er nyfikenhet till det yttersta är spänd. För att göra min berättelse tydlig, måste jag emellertid gå litet tillbaka i tiden.