Aftonbladet – 24 september 1861, sida 2

till suptn af min unga lord, nen sedansåg jag honom ej vidare denna qväll. Efter ett par dagar kom han åter på besök till IvyLodge, men var kall och afmält i sitt sätt, och jag läste förebråelser i hans blickar.. Jag emottog I onom ovänligt: Min tants: missnöje emot honom, för hvad hon kallade: hans försummelse emot mig på balen, hade: verkligen lyckats utöfva det inflytande på mig att jag snarare ansåg mig vara den för-fördelade än. den feaktigar Jag behöfver ej erinra eder om at tant ingalunda var: vänligt sinnad emot Mortimer. Hans afmälta. iöreställniogar, framkallade. ovänliga. svar. Hvad hade jag gjort? Jag hade. varit rtig: emot, dem som. visat. mig, artighet, jug hade: dansat med dem som bjudit upp mig. Hvad var det för ondt der ? -Hvarförer hade icke: nan sjell danset med mig? Han svarade att: jag visstej-det. han aldrig: brukede dansa. Men. detta; var icke något skäl för mig att: ) göra. det, svarade jag. Hvarlöres skulle: en ungflicka fara :på em bal; vom ej: förvatt dansa? Ack ja, hvarföre skulle hor onnärs: nov sig road der? upprepade hon med ett särdeles uttfyck i rösten. I detta ögonblick kom mylord. — Han taade blott om den kappridning, den middag ;eh balsom skulle egå rumii Weymouth 1: ett par dagar. Håns visit nu hade blott ill ändamål att förvissa: sig om huravida vi edanerhållit bjudning. Jag: såde--honom ut vi fått biljetter och att vi utan tvifvelk skulle vara der: .. Mortimer gick utan alt ga ett enda ord vidare. Följande dag eröl jag en kort biljett från honom af denna ydelse: Vill du för min skull afstå från balen i Weymouth? Denna begäran skall måhända ynas dig oförståndig, men du är så god