Aftonbladet – 24 september 1861, sida 2

för mig, på elt sätt som vittnade om alt hon fäste en synnerlig vigt dervid, en ung officer. Jag måste erkänna att tant hvarken hade ögon, öron eller leenden för någon annan än denne herre, hvilken hvarken till sitt sätt eller utseende var intagande, men han var son af en lord. Hans uppmärksamhet för mig blef under aftonens lopp så stark och i ögonen fallande, att den verkligen ådrog sig allmän uppmärksamhet. Kanske visste han icke att jag var förlofvad och alt min blifvande make äfven befann sig på denna bal, och med min ålders öfverdrifna blyghet, och till följd af den landtliga uppfostran jag erhållit, saknade jag både mod och den takt som fordrades för att hålla den unge, narraktige lorden på. behörigt afstånd. Han lade i sanning embargo på milt sällskap, hindrade hvar Och en annan från att närma sig mig, påstod, och det på ett sätt som jag ej förstod huru jag. skulle motstå — att jag måste dansa hvarje-dans med honom — som F veten, dansade Thornton aldrig — och då jag yttrade en önskan att sitta ned, förde ån mig till ett hörn, tog sjelf plats bredvid mig och förekom på detta sätt alit närmande af. detöfriga sällskapet. . Och I skolen tro min. bekännelse, at. ehuru besvärad jag var af denna slags förföljelse, så kände jag mig dock icke likgiltig för den heder som; visades mig af balens förnämsta dansör. I en sak hade Thornton orätt: han gjorde alls intet för alt hjelpa mig ur min besvärliga ställning ; tvertom, han höll sig på af. stånd. Jag anmärkte detta med ledsnad, äfvensom det missnöje hans blickar förrådde, men glömde snart allt lör nöjet af en ny qvadrilj. Jag såg on skymt af Thornton vid dörren till matsalen, då jag ledsagades