Aftonbladet – 24 september 1861, sida 2

; I bören således veta, att miss Holywell under den tid: hon vistades i Rom hade blifvit bekant med-mr Thornton; förhållanden inträffade sedan som förbytte bekantskapen till tillgifvenhet. Sista gången hon såg honom -var. i Paris för. nio eller tio månader sedan. Har hade lofvat skrifva till henne; men då hon efter sin återkomst till England icke -erhöll något bref, fick hon några oroliga aningar, Och ett af hennes första. företag vid vår ankomst hit var att söka erhålla några upplysningar. om honom. Jag kan ej nu ingå i några: detaljer, egentligen af den orsak att jag i den händelsen :skulle yppa förhållanden sora: rörde andra personer — det -kanvara: nog: att säga, det jag: fullkomligt delade Laåvinias: oro, sedan hon för mig yppat anledningen dertill. Våra efterforskningar hafva lyckats och vi hafva återfunnit. honom —i fall nemligen en -menniskakan--sägas vara återfunnen, hvars bättre, ädlare beståndsdel saknas. Älskade syster, dyre broder! den glada tonen i början af mitt bref skall säkert ej hafva beredt eder på att höra, det vi hafva. återfunnit honom på ett dårhus! O! mina vänner, hvilken syn det var! Jag kan ej för eder beskrifva de blandade känslor af sorg och ömhet; -som bemäktigade sig mitt hjerta då jag betraktade den smärtsamma förändringen hos min ungdomsvän. Jag brukade tänka att-jag visste hvad det: ville säga att hysa deltagande för andra. Jag bedrog mig — nej, aldrig förrän i detta ögonblick har jag fattat hvad den känslan: ett verksamt deltagande innebär. Gud vare lof att jag är här; Gud vare lof att jag kan vara till något gagn! Först kunde jag knappt tro alt det var han — håret var snöhvitt, den ädla gestalten böjd som en gubbes; ansigtet hade dock ingenting gildt eller förvirradt,