tons för detta värdinna som hennes vän öf verflödade af anbud om hjelp, samt både de begge engelskorna återkomma, hvarjemte faadame Frangoise begagnade tillfället at förklara, att hon helt och hållet sjelf dispo. nerade sin tid ända till mediet af Mars. emedan hon nu biott vore på besök hos värdinnaan i detta maison meublee. Försedd med doktor Ternes adress, föreståndarens vid det dårhus der Thornton befann sig, tillsade Lavinia, på miss Claras begäran, kusken att genast köra dit. Föga talades under den långa färden. Ingen kan höra att en länge försvunnen vän är återfunnen, eller höra talas om hans sjukdom, hans godhet, hans sorg — ingen kan hel. ler, efter att icke på nio år hafva återsett sin ungdoms älskade, nu gå alt möta honom på ett dårhus, utan upplifvande af känslor, alltför djupa och smärtsamma att i ord kanna. uttalas. En deltagande handtryckning var det stumma språk som de-båda vännerna väl förstodo. Doktor Ternels maison de sante var beläget längst vesterut i Paris, i närheten af Champs de Mars. Vi säga med afsigt: var beläget, ty det finnes ej mera. Äfven denna lugna och afsides belägna plats, med sina skuggrika promenader och hundraåriga.cedrar, har försvunnit för rotyxan och jernspettet, hvilka så fullkomligt hafva ombildat Paris yttre gestalt under de sednaste åren. Ett högt grönmåladt träplank omgat det jernstaket, som inneslöt stället, ogh skyddade derigenom det inre för de vandrandes nyfikna blickar. En portvaktarestuga till höger, en liten tåck selweitzerhydda till venster, och midt framför, på andra sidan, en jemn och putsad gräs lan, en vacker villa, beskuggad af höga träd — sådan var den behagliga tafla som mötte blicken, då man