har eller som hamn inbillar sig hafva förorättat; det var detta som förledde honom att söka taga lifvet af sig och derföre anklagar han sig sjelf oupphörligt för att vara hennes mördare. Han tycker sig se, han talar med och bönfaller om förlåtelse denna unga flicka, som han kallar Clara.4 Här tystnade doktorn hastigt. I hvarje annat afseende talar och handlar. mr Thornton som en fullkomligt klok man; men känner blott ett i högsta grad matt och flygtigt intresse för allt hvad som ej har samband med hans sinnesförvirring. Då doktor Ternel sagt detta hade han äfven förskaffat sig all den upplysning som han behöfde. Miss Claras rörelse, fåfängt bekämpad under doktorns förklaring, hade till fullo bekräftat en aning som hade bemäktigat sig honom i samma ögonblick då hon först upprepade Thorntons namn. Han betviflade nu icke mera, att han funnit den förklaring som han så länge hade sökt. Har ni något hopp om mr Thorntons återställande?? frågade Clara efter några minuters tystnad. Ja, utan tvifvel: Jag misströstar sällan om hågon af mina patienter, och allraminst om en sådan som denne. Jag har sett så underbara kurer. Jag skulle nästan kunna svara för honom om — hvarenda stafvelse af nästa mening uttalades i en allvarlig afmätt ton — om den person han sörjer såsom död vore en verklig, lefvande qvinna och ville hjelpa mig att vinna seger öfyer sjukdomen. Den rodnad som spred sig öfver miss Claras ansigte sade doktorn i tydliga ord att hvad han yttrat funnit gensvar. Fast besluten således att fullfölja den fördel han vunnit och smida medan jernet var varmt,