litet melankolisk, ibland till och med djupt nedslagen till lynnet, men aldrig någonsin i ringaste mån oförnuftig. Jag talar om honom, sådan han varför nio år sedan. Jag ber er förlåta alt jag synes så nyfiken; svara mig icke om ni har något deremot, men är det er mening att säga, detni icke alls hört af mr Thornton på de sista nio åren? Ja, sir. i Doktor Ternel blef åter tankfull, såg derpå miss Clara rätt i ansigtet och sade : Jag förmodar då, att ni ej är bekant med de beklagliga förhållanden; hvarunder mr Thorntons nuvarande sinnesförvirring bröt ut. Han hade för någon tid varit ytterst nedstämd till-sitt lynne, till följd af en ung mans hemlighetsfulla försvinnande, hvilken han var högligen tillgifven. Det hade blifvit en vana för honom att besöka la Morgue under en obestämd fruktan att derstädes. göra några upptäckter rörande denne ynglings obekanta öde och det var den helt och hållet tillfälliga åsynen af en ung flickas lik, hvilken hade dränkt sig sjelf, som föranledde utbrottet af hans vansinne och ett försök-att taga lifvet af sig. Från det ögonblicket försvann alldeles hans förra beständiga oro öfver.sin förlorade vän, hvilken var grunden till hans själssjukdom och en ny, en fix id intog dess rum; men hvars samband med verkligheten, om något eådant existerar, hvarken jag eller någon al de personer, med hvilka jag rådfört mig om saken, förmått att förklara för mig. Denna omkastning i fixa ider är intet ovanligt fenomen i sinnessjukdomar. . Mr Thornlons nuvarande sinnesrubbning består deruti, att han tror den drunknade flickan, som han såg i la Mörgue, vara en per son — verklig eller inbillad — som han