gen till sitt besök, kände sig förlägen vid denna stumma uppmaning och sade, utan att vidare besinna sig: SVi äro engelskor, sir4, ett jakande tecken på hufvudet och ett lätt leende af doktorn sade henne att denna upplysning vore obehöflig. -CJag menar att vi äro landsmaninnor till en engelsman som vi just denna förmiddag fått veta är en af edra patienter, och —4 , : Och såsom sådana hysen I ett varmtinfresse för eder landsman, kom doktorn henne till hjelp. Jag har flera engelska patienter. Var god och säg namnet på den herre som ni menar. Då doktor Ternel hörde att det var Thornton, upplystes hans drag af ett gladtuttryck. Ar det förmätet att jag frågar om mr Thornton är beslägtad mea eder? Nej, icke slägt, blott en vän, en gammal vän till min familjX, sade miss Clara. ?Det är icke tom nyfikenhet som kommer mig att fråga detta. Rörande mr Thornton är det för mig af största vigt att veta, huruvida den sjukdom hvaraf han lider kan vara ärfilig eller ej. : Jag kan ej bestämdt upplysa derom, men enligt min tulla öfvertygelse är den det icke. svarade den förra. Jag hörde honom aldrig på minsta sätt häntyda på något sådant. Hans far och äfvenså hans farfar vet Jags med. visshet voro fullkomligt kloka till sista stunden af sitt lif. Detta är goda underrättelsert, sade mr Ternel tankfull. Brukade någonsin, så vidt ni vet, denne mr Thornton visa tecken till underliga egenheler — något som ådrog sig allmän uppmärksamhet 24 j Nej, aldrig, så vidt jag vet. Han var kanske alltid något olik andra menniskor, mera allvarlig, mera grundlig i allt; alltid