LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO. .) Ack ja, Gud vare lof! Han kom åter till rätta efter en lång tidX, svarade madame Frangoise. (Lavinia sammanknäppte händerna, och lyftade sina ögon mot höjden — 0, hvilken blick det var!) SEn ung man från Eureux, som jag känner mycket väl, vid namn Courant4, fortfor madame Frangcoise, hvilken studerade lagfarenhet här i Paris, träffade honom under Juli eller Augut sti månader någonstädes i Quartier Latin. Mr Påul var just nyligen tillfrisknad från en svår sjukdorn, svag och melankolisk, fattig som en kyrkråtta och längtade att få återvända till sitt fädernesland. Då mr Courant sista gången såg honom var han sysselsatt med att skaffa sig ett pass. Jag hoppas han fick det och för länge sedan kom: mit lyckligt och väl hem. Han var en förträfflig yngling, inte lik våra unga män — inga ba er, inga caftcer, inga — nå nå, vi vilja ej tala vidare om den saken; Denne Courant, hvilken sjelf är en oordentlig yngling, ehuru i grunden ett godt hjerta, brakade gyckla mycket med honom och kalla honom sentimentalist. Det skulle varit bättre för honom, om han sjelf hade varit det litet mer — mr Courant, menar jag — han låg kanske då ej sjuk nu i Eureux och befunne sig i oenighet med sin farbror, som svär på att han skall göra honom arflös. Så snart madame Francoise stannade för att hemta andan, stego de båda gästerna upp för att taga afsked. Så väl mr Thorne; Se A. B. n:r 150—151. 155, 157-—159, 162, 0 186, 187, 194—200, 202—208 och