Aftonbladet – 21 september 1861, sida 3

hade så många egenheter; jag vet nog al! alla engelsmän äro sådana; men han var. isynnerhet då ban sista gången kom till Paris — ja, ja, nog trodde jag elltid att det skulle gå som det pick. I cHuru gick det då? frågade Lavinia dödligt förfärad. 4 SÄr det möjligt att ni inte vet det? Mr Thornton är. slutet ef meningen yttrade tradame Francoise med en stum ålbörd:; hön. höjde sin högra hand upp till sin panna och strök sig med flata handen deröfver. er tTeke — nej; icke rubbad till sitt förstånd? utropade Tavinia med förfäran. tPerom är ej rivgaste tvifveiX, svarade madame Francoise med tillägg af ett ljudeligt: ?Tyvärr! och hade. genast varit färdig att ingå i en utförlig berättelse om alla för nållanden före, under och efter den sorgliga katastrofen, såvida ej Lavinia med många ur: säkter hade hejdat henne med dessa ord till den som syntes vara husets värdinna: 2 Vill ni tillåta mig, min fru, att gå och hemta en vän, som väntar dernere i et vagn och Hvilken; såsom gammal bekant till mr Thornton, är fulit lika orolig för hans öde som jag. Såsom man kan förmoda, blef denna anhållan lätt beviljad och Lavinia ilåde åter ned för trapporna samt yppade i sin förskräckelse genast hela det sorgliga förhållandet, hvilket så öfverväldigade miss Clara, att Tavinia tillstyrkte att de genast skylle fara hem. Miss Clara sansade sig dock genom en stark själsansträngning och ville ej höra talas om något uppskof. i ?Du vet sjelf. att diden är dyrbar?, sade hon; kanske kunna vi vara honom tillnågon nytta. Och följande minut gutto de