Aftonbladet – 21 september 1861, sida 2

skrifva både till mrs Ennerly och lady Willingford och att visa Clara båda brefven, innan -hon afsände dem. Vikunna här nämna att hon med första post emottog gynnsamma svar. Mrs Ennerly inneslöt 1 sitt en sedel -på tjugu pund, som Lavinia öfvertala-. des att emottaga; och sålunda slutåde denna: vigtiga underhandling till alla parternas be-. låtenhet: 2 . Härefter blef Lavinia miss Claras trogna följeslagerska vid alla hennes vandringar för att göra barmhertighetsverk och visade sig snart såsom en läraktig och klok medhjelperska att sköta de sjuka. Lik alla välörande fruntimmer, som lefva i landsorten, ade miss Clara en rätt försvarlig insigt i medicin, och allt hvad hon-sjelf visste meddelade hon sin elev, som snaårt blef lika klok i: den vägen som hennes lärarinna. Aldrig hade Lavinia varit så sysselsatt och så Tycklig. Hennes skygghet och känsla af sin underlägna samhällsställning hade småningom försvunnit för den innerliga hjertlighet. som bevisades henne af familjen. De bemötte henne alldeles som om hon hade hört dem till och hon käne sig äfven så. På detta sätt gingo dagar ochveckoriljuflig enformighet. Se här emellertid en liten tilldragelse, som vi hafva vigtiga skäl att meddela. En afton förde något yttrande af Lavinia åter talet på Roms belägring och bland andra tilldragelser derifrån som hon berättade, var äfven att en af den eviga stadens trognaste kämpar 1849 hade varit en engelsman vid namn Thornton. Detta yttrande följdes af en sådan förlägen tystnadsom är plågsam för alla och synnerligen för den som varit en ofrivillig orsak dertill.. Den hastiga stumheten var så mycket mer märkbar, som samtalet förut hade varit mer än vanligt lifvadt.