Aftonbladet – 20 september 1861, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Styrmannen Lindbloms: död. Styrmansenkan Lindblom har tilbrådhusrättens remte. afdelning instämt befälhafvaren å ångslupen Örnen, kapten AA. Nikodemi, med yrkande om laga ansvar å honom, derföre att han den 25 sistlidne Juni månad på eftermiddagen, under färd från Djurgården till Räntmästartrappan. öfverseglade en mindre båt, hvarvid hennes mar styrman Lindblom drunknade. : Angående ifrågavarande olyckshändelse upp gaf enkan Lindblom, att hennes man. som varit ipne i staden och dels lyftat 150 rdr å sparbanken, dels uttagit49:rdr å hrr Nauclers kontor. på aftonen omkring kl. ;7 ifrågavarande dåt begifvit sig i sin båt på hemvägen till Djurgården, då han blifvit på pp sjön mellan. Kar stellholmen och södra landet öfverseglad af ångslupen Örnen, förd af: kapten Nikodemi, med den påföljd att båten nästan krossades och Lindblom omkom, hvarvid äfven penningarne gingo förlörade. Lindbloms lik har oaktadt anställd draggning ej ännu anträffats. ; Kapten Nikodemi afgaf häröfver den förkla: ring, att han vid ifrågavarande tillfälle stått vid rodret, men för det starka solljuset och fartygen. mellan hvilka ångslupen måste söka sin väg. hade han ej: observerat. båten, förrän samman stöthingen redan skett och Lindblom kommit i vattnet. Lindblom fördes af strömmen. genast ett stycke från slupen och drog det derföre om några. ö; onblick innan kapten genom att stoppa och backa hann uppnå stället med ångbåten. Som: slupen emellertid togs af strömmen och ej lydde rodret, utkastades lifräddningsbojen, son hann Lindblom på ett afstånd af ungefär en och half aln, men det var då för sent,ty Lindblom sjönk hastigt, just då bojen kommit i vattnet. JEnkan Lindblom bestred, att något fartyg 1egat i vägen för ångslupen, som hindrat Nikodemi att se båten, och åberopade till stöd för sitt påstående åtskilliga vittnen, af hvilka dock endast tvenne nu voro tillstädes. Dessa intygåde sammanstämmande att på det ställe olyckan inträffat hade farvattnet varit rent och intet fartyg på omkring 50 famnars distans från. slupen hindrat utsigten öfver farvattnet. . Deremot skilde sig dessa vittnen i en vigtig omständighet, nemligen Od dh tiden, som förflöt mellan olyckansinträffande och lifbojens utkastande. Det ena vittnet påstod, att det dröjt 10-minuter, hvarunder Lindblom på ett afstånd från slupen af endast några alnar hållit sig öfver vattnet; det andra vittnet intygade deremot, att det sannolikt ej varit mer än omkring fem minuter. Det för: sta vittnet syntes med anledning af sin utsago vilja uttrycka den åsigt, att det var försumligheten: å kaptenens: sida att ej i tid utkasta litbojen, som vållat olyckan. ä Kapten Nikodemi genmälde härå, att anledningen dertill att lifbojen: ej genast utkastades var den, att kaptenen ville backa sig så nära som möjligt till Lindblom, för att bojen skulle vid utkastandet nå honom, samt bestred att dröjsmålet, som förorsakades häraf, varit längre än högst 2 minuter. ÅA kaptenens sida hördes ett vittne, hvars utsago! gic derpå ut, attkaptenen jort hvad han kunnat, för att rädda Lindblom. ittnet uppgaf sig sjelf ha varit betänkt ER att afkasta sina kläder för att bispringa Lindblom; men då han såg att denne förhöll sig lugn och liksom og ordentliga simtag, afstod han härifrån samt hjelpte i stället till: att. få lifbojen i ordning och utkasta densamma, under det att kaptenen, som ej kunde lemna rodret, manövrerade båten. Olyckligtvis sjönk dock Lindblom helt plötsligt, just som bojen kom i vattnet. Huru