Aftonbladet – 20 september 1861, sida 2

ser. Hon blir er naturligtvis skyldig en vacker ersättning., Anser ni mig förmäten, inföll Lavinia, Com jag säger att jag helst skulle vilja slippa taga emot någon ersättning? Hvarför det? , Emedan ni har varit så god — emedan I allesammans varit så vänliga emot mig, att jag skulle känna liksom en förödmjukelse af att taga emot pengar från en medlem af er familj. Miss Clara såg Lavinia kämpa för att återhålla sina frambrytande tårar och sade: Nåväl, jag skall ej för det närvarande vidare påyrka saken; låt mig nu se att ni åter ser glad ut. Ni behöfver ej vara orolig för framtiden, tillade miss Clara; tvi skola säkert icke få svårt för att finna en plats, som anstår er bättre. Under tiden skola vi hålla er i fångenskap här vid Owlscombe som en skicklig sömmerska. Kanske får jag äfven anledning att bedja er stanna här för en längre, obestämd tid — och ao min plats, medan jag är borta. Skall ni lemna Owlscombe?? frågade Lavinia, plågsamt öfverraskad. Ja, och för en längre tid; men jag reser inte nu genast4, svarade miss Clara med någon förbehållsamhet. Lavinia sade intet vidare och de gingo så tysta och tankfulla. Lavinia var den första som talade. Då ni är nog vänlig, för att intressera er för mitt öde?, sade hon, Sså vågar ja; yppa för er en önskan, som jag har oc vilken, då min förbindelse -.med mrs Ennerly blifvit bruten, jag måhända blir i tånd att uppfylla. Jag är så okunnig i lt praktiskt, att jag behöfver råd och el: Kan ni säga mig om femtio pund skulle örslå för mig att komma till Orienten? Till Orienten? upprepade miss Olara, ned högsta förvåning. År det er verkiga och bestämda önskan att resa till drienten? eJa, för att tjenstgöra som sjuksköterska något af de stora militärlasaretten derstä