Aftonbladet – 19 september 1861, sida 3

nes hela lif vår em oaföruten följd af goda serningar. Det fanns inga lidande och fatFEN p tid mils omkrets; till hvilka Hon icke förde tröst och bjelp. De sjuka voro isynnerhet hennes skyddslingar, Just nu var hon själen och lifvet i en ög som ; ildat sig i prövinserför ätt samla me el och läder åt våra trupper på Krim. Det, var teuta som gjorde att hon var så mycket borta från hemmet. Clara försummade si Jef för andras skWt: Hon var långtifrån stark. Miss Holywell Hade säkert märkt (len lilla släta mössa som hon alltid bar. Deu hade hon blifvit ordinerad att begagna såsom prestrvativ emot den plågsamma huf: vudvärk, hvaraf bon ständigt led. Och dock :r hon aldrig tillf.Edsställd med sin verksämhet, utan längtade efter en sörre v.rknivgskrets för alt gagna och uppolfra sig sjelt, -En annan, en djupare suck arbetade sig fram ur mrs Avelings bröst vid dessa Ord, hvilka tycktes syfta på någon synnerIS anledning till oro, som dock förblef oförklarad för Tavinia. (Forts, följer.) w———— AL