Aftonbladet – 19 september 1861, sida 2

MV LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO: ) 4Jag fruktar att ni får föga lugn nu, miss Holywell4, sade mrs Aveling leende, ty jag måste säga er att scenen för det poem min man nu håller på att skrifva just är i Rom. Jag bäfvar vid tanken på alla frågor som ni lärer få. SOch ej utan skäl, nej inte utan skäl, försäkrade poeten med hyckladt allvar. Lavinia uttryckte naturligtvis sin håg och önskan att lemna honom allt det bistånd hon förmådde och derpå började penna och synålar åter sitt trägna arbete, denna gång ej utan ett Fillgt tillägg af sömmerskornas språksamhet. Lavinias vänliga värdinnor voro fulla af nDyfikenhet att få veta något om Rom och, påfven och tilldragelser Vid belägringen år 1849, i hvilka ämnen och synnerligen det sistnämda Lavinia — tåck vare hennes vän Domnichino — egde och kunde lemna säkra och värderika upplysningar. Miss Clara önskade isynnerhet få veta allt hvad som rörde de frustimmer som hade tjenstgjort som sjuksköterskor och af hvilka hon genom tidningårne hade sett att de sjuka och sårade under belägringen hade erhållit en så öm och outtröttlig vård. Voro de förnämligast fruntimmer af de högre klasserna eller qvinnor af folket? Lavinia upplyste om hvad som äfven var det verkliga förhållandet, nemligen att alla klasser hade förenat sig i den barmhertiga gerningen. Hon erinrade sig en ung och vac: 9) Se A. Bl n:r 150—4547 155, 157—159; 162, 163—184, 186, 187, Å h MT , 194—200; 202—208 oc