Aftonbladet – 19 september 1861, sida 2

försäkra att jag vid sjutton år Var lika förälskadi dig som jag är det vid fyrat—4 Tyst, Georg? hur vågar du säga så?, Miss Holywell, jag vädjar nu åter till er; är det opassande om en man säger att han är kär —4 Han fick ej tala ut, eller rättare sagdt, han föredrog att icke säga kär i sin hustru, ty den lilla hand, som låtsade tillsluta-hans mun, var af ett mera förborgadt än i yttre afseende verksamt medel att tysta honom. Han tillslöt i stället, sina ögon, lade händerna i kors öfver bröstet och re påhvarjehanda sätt sin hjelplösa belägenhet under er förkrossande öfvermakt. En tjenstflicka som kom in med tebrickan, gjorde slut på dessa skämtsamma upptåg, hvilka, ehuru obetydliga de kanske förefalla på papperet, i verkligheten hade ett egendomligt behag och vittnade fördelaktigt om den menskliga naturen. 4 6 ; Alla lemnade nu sina arbeten och sällskapet samlades kring tebordet.. Systrarne begagnade sig af dennaledighetföratt gifva poeten sin vedergällning; med skoningslös omständlighet uppräknade de alla hans litterära triumfer, alltifrån det uppmuntrande bref han hade erhållit medan han ännu var gosse. rån den tidens mest. beprisade skald, till det furore af tårar, som hans sista poem nade väckt. Man fruktade storligen för en öfversvämning, sade mr Aveling mycket allvarsamt, och priset på båtar eteg betydligt. cOch dåliga skämtare rönte ingen efterrågan, inföll miss Clara. Jag vill säga ill er upplysning, miss Holywell, att min ror låtsas hysa det stoitaste förakt för den sråtmilda stilen. eMen på samma gångs tillade mrs Ave ing; går han sjelf långt deri.4