Aftonbladet – 19 september 1861, sida 2

såsom mina, tillhöra med alla författareska. pets rättigheter. de båda älskeliga qvinnoi som sitta och sy bredvid er. Denna förklaring bestreds bestämdt, ja nästan med häftighet af de båda systrarne. 4Jag betygar vid både himmel och jord. miss Holyswell, att ingen djup känsla eller träffande tanke, ingen lycklig bild, intet godt uttryck någonsin flutit ur min penna, utan att man lätt kan följa dess ursprung till någon känsla, tanke bild eller uttryck, af dem; — att det finnes någon af de ljufva skapelser, som skänkt mitt namn någon ryktbarhet, ej är deras verk, sjelfva det innersta väsendet af deras själ, som framträdti yttre form. Med ett ord: de äro på samma gång både poeten. och poemet; — jag är blott deras amanuens. Se så, sedan jag nu yppat allt, känner jag mig mycket lugnare. Den bästa vederläggning. af Georgs smädelser mot sig sjelff, sade miss Clara till Lavinia, Cär dena verkligen poetiska utgjutelse, i alla fall icke det bästa han frambragt till Eleonoras och min ära. Hvilken annan än den som af naturen blifvit ämnad till poet skulle kunna hitta på och så färglägga en dylik paradox? 4Bra sagdt, men grundfalskt, recenserade mr Aveling. Miss Holywell, sade mrs Aveling; Georg var blott sjutton år då han gaf ut sitt första poem; jag tror inte att vi kände hvarandra den tiden. En kronologisk oriktighet, inföll mr Aveling helt lugn. XEvelina, hjeltinnan i mitt första poem, var, så vidt jag kan erinra mig, ingen annan än mrs Aveling.t En tioårig hjeltinna, anmärkte den sednare: Ja, hvad gör åldern till saken? Jag kan