Aftonbladet – 18 september 1861, sida 3

1äl2 AVI er OO GTTGHUUGTV EL UppSvuBlla. TIC denna ofantliga vattenbassin har karaktere; af er hafsarm. Men straxt ofvanför nämnde plats börjar elfven blifva mera samman trängd, strömningen blir starkare, strän derna brantare, ofta ända till 30 å 50 alnar höga, bestående af lerblandad sand, son tidtals våldsamt utskäres af elfbrotten. (Forts. följer.) Rättegångsoch Polissaker. : Dyra grindpengar. Akaren Petter Löfgren, boende uti huset n:ris 35 och 37 vid Stora Badstugatan å Norr, hade häromdagen i full karrier kört genom grinder till Blå Porten: Då han återkom, hejdades har af grindvaktaren Eriksson, och då Eriksson fattade i tyglarne å hästen, tilldelades Honom al Löfgren ett slag med tömmarne. Då målet i dag förevar nekade Löfgren. Konstaplarne Åkerlind och Olsson vitsordade, efter aflagd ed, angifvelsen; men en åkaredräng vid namn Carlsson, 2A år gammal, åberopad af Löfgren, hvilken jemte Löfgren sutit å kuskbocken, påstod att Löfgren icke slagit Eriksson, utan endast hästen, Sedan Carlsson, oaktadt erhållna varningar, vidhållit: sin uppgift, förordnades att han skulle försändas till presterskapet för erhållande af föreställning om edens vigt och värde samt vådan af mened. Målet Uppsköts på 14 dagar. Sedan beslutet var afkunnadt, begärde Carlsson företräde och. erkände under tårar och ånger att han vittnat falskt. Han hade, påstod han, dertill blifvit öfvertalad af Löfgren. Löfgren blef nu efterskickad och erhöll af polismästaren en allvarlig tillrättavisning; men Löfgren påstod att han endast uppmanat vittnet. att tala sanning. Löfgren dömdes att, för det han icke betalt grindpengar, böta 5 rdr rmt, samt för det han tilldelat Eriksson ett slag 50 rdr. hvarjemte han skall ersätta Eriksson med 5 rdr och vittnena hvardera med 1 rdr. — Det har i går hållits närmare undersökning rörande den olyckshändelse, som i lördags aftor inträffade vid Tegelviken, då arbetskarlen Hellberg fick hufvudet krossadt och deraf ögonblickligt ljöt döden. Sjelfva den ställning eller s. k. kran, förmedelst hvilken pålningen verkstilles, består af tvenne höga parallelt stående bjelkar. hvaremellan löper en s. k. docka af trä, inuti hvilken hvilar en svår jerntyngd. Denna är ofvantill försedd med en grof jernfjeder, som benämnes sax, och då dockan hunnit nog högt upp för att kunna med tillräcklig kraft nedfalla på pålen samt drifva denna ned i jorden, skiljes Jerntyngden från saxen medelst dragande på en lina, som hänger lös utmed: sjelfva pålningskranen och är fästad vid denna sednare. För hvarje gång uppehåll sker, antingen för att sätta ne en ny påle eller ock för att på en redan till största delen nedslagen sådan anbringa en särskild 2 å 3 alnar lång bjelke,— hvilken jemväl kalla: docka och är i ena ändan försedd med en jernspets, som passas in uti den påle, man är sys selsatt att dritva ner, — gå tvenne personer upj i toppen på kranen och fastgöra saxen, så au denna icke må skilja sig från jerntyngden och denne sednare nedfalla. Tvenne arbetare, Nilsson och Österlund, äro ensamt för detta ändamål anställda vid Tegelviken, men vid nu ifrågavarande tillfälle hade Nilsson, hvilken det ålåg att emellan saxen och sjelfva kranbjelken anbringa en träkloss, försummat att fullgöra sin Skyldighet. Följden blef också den att jerntyng den skiljde SD från saxen, just under det der olyckliga Hellberg var sysselsatt med att i påler inpassa den med jernspets försedda dockan, och gaf honom döden. Vid detsålunda upplysta förhållandet och sedan Nilsson erkänt sin försumlighet, blef den vidare behandlingen af målet öfverlemnad till rådhusrätten. — Skepparen Johan Jansson från Karlshäll i Spånga socken, hvars storbåt för närvarande ligger på svaj ute på Mälaren i närheten af Nya Kungsholmsbron, har i måndags afton jemtc tvenne sina matroser varit i land och besökt några krogar, så att Jansson, då han kl. omkring I kom åter ombord, var något berusad. En tim: ma derefter gingo de alla tre till kojs, men i gå: tidigt på morgonen saknades skepparen då ma: troserna vaknade. Jullen läg qvar vid storbåten. så att han förmedelst den icke kunnat gå iland. De antogo derföre att skepparen fa natten gåt! äpp på däck och i sitt orediga tillstånd fallit öfver bord. Hans lik har dock ännu icke återfunnits. — Inför Danderyds skeppslags tingsrätt företar i går å Ensta gästgifvaregärd till förnyad handläggning ett mål angående ett våldsamt uppträde. som natten till den 25 sistlidne April timat å pla nen utanför Hagalunds värdshus och dervid fyra personer, tillhörande herremannaklassen, skol: ha dels utslagit fönsterrator i värdshusbyggna den, dels burit våldsam hand å en fjerdingsman. som sökt afstyra oväsendet. Endast två af deltagarne i uppträdet (af hvilka två burit officersaniform och två varit civilt klädda) , underlöjtnanten Adolf Nauc khoff och handelsbokhållaren Axel Weylandt, voro kallade till tinget, men ingendera inställde sig. Weylandt låt emellertid genom ombud inlemna en skrift, hvari han erkände sir delaktighet i fönsterinslagningen samt att har utdelat några slag till en person, som han dock påstod ej ha haft eller förevisat något tjenstetecken. Ett afhördt vittne, drängen Olsson, intygade dock att fjerdingsmannen, som påhaft uniformsmössa med kokard, uppgifvit sin tjenstebefattning innan han af en bland officerarne blef knuffad och derefter af Weylandt tilldelad flere slag med kuskens piska då fjerdingsmannen sökt stiga upp å kuskbocken för att medfölja till stadeni afsigt att taga reda på hvilka de fyra herrarne voro. Äfven då fjerdingsmannen sedermera sökte förfölja vagnen, som for mot tullen, hade vittnet sett honom träffas af slag med piskan, utdelade från vagner af W. Med anledning af hvad sålunda förekommit bestred åklagaren, kronolänsman Nordqvist, de tilltalade rättigheten att svara genom ombud, samt yrkade att Weylandt och Nauckhoff måtte för lg uteblifvande fällas till förelagda böter 30 rdr hvardera, samt Nauckhofrf till nästa ting kallas vid äfventyr af hemtning och Weylandt, som af ombudet uppgafs befinna sig i Dalarne, hvar han träffas i häkte inmanas för att hos häradsrätten inställas. Målsegaren, fjerdingsmannen Andersson, förklarade, på nrg af domaren, att han ej instämde i detta yrkande. ; Å Domstolen förklarade att beslut i anledning af åklagarens framställda yrkande skulle afkunnas vid tingets slut. Det omförmäldes icke hvilka de båda andra deltagarne i uppträdet varit, eller anledningen hvarför de icke blifvit till domstolen inkallade. BLANDADE ÄMNEN. Österrikiska och ungerska soder 1 fordra dagar. Grefve Johan Mailath berättar i sitt förträftliga historiska arbete öfver ö ikiska kejRT sa KN