Aftonbladet – 18 september 1861, sida 2

— — mn — — Ä J — — VV mr Aveling till sitt långa hår så, att det föll ned öfver hans ansigte. Hvad du talar grymt i afton, käre Georg, sade miss Clara. Gör jag — gör jag verkligen det?? Och han såg sig omkring ungefär som då en dykare åter sticker hufvudet öfver vattenbrynet. XJa, i sanning; du förefaller riktigt farlig, och miss Holywell, som ej förstår sig -. ditt sätt, kan tro dig vara en verklig arbar om du fortfar på det viset. . Nå, nå, som jag inte vill utgifva mig för något annat än hvad iag verkligen är — en ganska fredlig medlem af samhället, sade mr Aveling med en komisk blandning af humor och botfärdighet, så toråe det vara bäst att jag så fort som möjligt slutar upp och ber miss Holywell om ursäkt. Förhållandet är, miss Holywell, att jag har en stark och en svag sida; min starka sida är att hata allt dåligt med samma styrka som jag vördar allt ädelt; min svaga sida är deremot att uttrycka min afsky för hvad som är ondt, på-ett öfverdrifvet, ja hejdlöst sätt, stridande både mot förnuft och god ton. Let är ju naturligt att de som hafva starka känslor?, sade Lavinia öfverraskad, men önskande att yttra någonting förmedlande, äfven skola begagna kraftiga uttryck. : Men icke böra de uttrycka sig på ett oförsonligt, besinningslöst, omenskligt sätt, inföll mr Aveling med värma. Nej, Georg, nu är du för sträng emot dig sjelf, invände miss Clara. (re Jag kan inte fördraga att höra dig för tala dig sjelf så utan den ringaste anledning, sade mrs Aveling. Tro honom ej, miss Holywell. Hör bara på dem, miss Holywei, ut