Aftonbladet – 17 september 1861, sida 3

att förhållandet. förändrats till det bättre. Vi tro också fertfarande, att så är förhållandet, men enstaka uppenbarelser af det gamla okynnet förekomma dock tyvärr allt emellanåt, och just i dessa dagar sysselsätter sig allmänna ryktet med ett högst bedröfligt exempel derpå, dervid oförsynthetes till och med gått så långt, att hjeltarne i den skamliga bedriften ej ens skytt dagens Väl tillägger ryktet, att då det midt på ljusa dagen nedanför kongl. slottet antastade iruntimret slutligen, oaktadt hon uppgaf sitt namn och appellerade till de ifrågavarande herrarnes hederskänsla, förföljdes ända upp i trapporna till sitt hem och der nödgades ropa på hjelp, den e:e af de båda herrarne fått umgälla sin oförskämdhet och sin råhet med ett godt kok stryk, och den andre blif: vit tvungen att uppgifva sitt namn och fått sitt oskickliga beteende rapporteradt till sin förman; men i ett fall, sådant som detta, der det gäller ett i sanning skamligt störande af gatufreden, synes det icke böra få stanna vid den enskilta näpsten, särdeles om. såsom det uppgifves, de förolämpande vic det ifrågavarande tillfället tillhöra en samhällsklass och befinna sig i en sambhällsställning, derifrån man borde vänta föredö men af skick och anständighet — åtminstone i det yttre — icke exempel på råhet och brutalt okynne. Det säges nemligen att den ene af fredsstörarne skall tillhör: Sverges diplomatiska representation i utlan det och det är antagligt att hans stallbroder vid tillfället alltså äfvenledes tillhör des. k. högre klasserna. Det synes verkligen icke vara för tidigt att den stad, som rest en äre stod åt qvinnofridslagarnes stiftare, en gång må kunna skänka fred och trygghet åt qvinnan då hon vågar sig ut från sitt hem, och det är derföre vi påkalla ett kraftigt ingripande af ordningsmaktens handhatvare till beifrande af det skamliga okynnet.