Aftonbladet – 17 september 1861, sida 2

fredsställelse hon kände vid detta förslag af sin nya vän. I stället således, för at gifva utbrott åt en liflig glädje, yttrade hor sin tacksamhet och villighet på ett sätt som föreföll henne sjelf både kallt och intetsägande. Tacka mig icke ännu, ty jag har en egennyttig bevekelsegrund med att bedja er komma till vårt eremitag: på några dagar, återtog miss Clara leende, hvilken, liksom postskriptum i bref, väl kommer sist, men derför inte är af den minsta vigten. Saken är den, att jag har en hel hop sömnad för händer — en mängd flanelltröjor. som skola sys och skickas till Krim; jag tror ej att ni vill neka mig er hjelp. Lavinia såg icke ut som om hon vore böjd för att neka någon hjelp som miss Clara kunde önska; och det blef således afgjordt att de båda unga damerna genast skulle resa tillbaka för att följa med bantåget som klockan två gick till Wareham ; på detta sätt kunde de klockan fyra vara vid Owlscombe, miss Claras hem. Enligt miss Claras önskan gaf miss Sehmaltz befallning att mrs Emerlys droska skulle spännas för, hoppades att snartfå återse miss Clara vid Ivy Lodge och önskade miss Holywell med en stel nigning nöje af sitt besök. Miss Schmaltz var icke i grunden någon elak qvinna — husets tjenstefolk, hvilkas herrskarinna hon var, och äfven de flesta fattiga i byn skulle hafva fällt ett helt acnat omdöme öfver henne. Hon hade endast ett afundsjukt och herrsklystet lynne och skulle med allt skäl kunnat antaga till sitt valspråk det ryktbara: parcere subjectis et debellare superbos. Hade Lavinia varit en flicka med ett simpelt utseende och hade hon kommit helt ensam till Ivy Lodge, så kan mn våga tio mot ett på alt miss Schmaltz skulle hafva blitvit, hennes beskyddarinna och vän; nu deremot, då hon var vacker och utan att sjelf sträfva derefter, hade ett fint och elegant utseende och till råga på