Aftonbladet – 17 september 1861, sida 2

armå befriade slafvar i hundratal, under det deremot de återsända utgjort få undantag. Nordens vägran att värfva negerregementer har äfven blifvit klandrad i England, såsom betecknande bristande förtroende för denna folkstam. Men våra norra stater ha i egenskap af bröder, af kristna velat så länge som möjligt undvika att uppväcka den förfärliga stormvinden af skilda racers sammandrabbande. Så länge vi ännu ha i handen den lunta, som kunde tända eld på detta krutmagasin, hållas vi tillbaka af medlidande och fruktan. Och för slafven sjelf är hvarje annan utväg att föredraga framför den som går genom blod; och om det väl en gång kommer så långt, så skall detta krig förete grymheter, hittills okände inom civiliserade samhällen. Vår regering har velat hålla vår armå fri från hvarje impuls af hämdkänsla, och göra den till ett redskap för ordningens och lugnets bevarande inom hela det område, der den bör verka. Ettnegeruppror skulle vara det allraolyckligaste just för den förolämpade. race, hvars frihetstimma närmar sig med hvarje klockslag. Ouppfostrade och ursinniga skulle de utföra dåd, hvilka komme att hämma verldens växande sympatier för deras sak, och härigenom invecklades gagnlöst den majestätiska rörelse, som vi tro vara bestämd att slutligen förödmjuka och förstöra deras förtryckares makt. Vår armå beledsagas af böner, uppsända af slafvarne, som ganska väl begripa, att våra framgångar båda dem godt. Må våra vänner i England, som manligt kämpat vid vår sida i den moraliska kamp, som föranledt denna kris, nu inse dess höga betydelse och biträda oss med sina böner. I det ögonblick som jag skrifver detta, mylord! rasar den stora afgörande slagtningen, våra trupper leda anfallet, telegrafen bringar oss rapporter för hvarje timme, och vi veta ej hvilken bland våra tappraste och dyraste kan just i detta ögonblick offra sitt lif för denna heliga sak. Och ändå är det icke ett enda hjerta som bäfvar, icke en enda röst som sväfvar på målet, icke en tanke på eller en skymt af ånver för det offer vi bringa; ty nu om nåconsin ha vi ett land, som är värdt att dö för, och en sak, för hvilken ingenting är för dyrt.