dag, och någon vidare utveckling har detta afseende sedan dess icke egt rum. Litteraturbladet medgifver, ja tillochmed förklarar, att den allmänna opinionen är en makt, men hvarför då säga att blotta sinnesstämnirgar och fraser verka intet, och så strängt tadla allt opinerande från dem hvilka icke hafva en sådan plats i samhället, att denna ensamt kunde skänka deras opinerande någon vigt? Verldshistorien lärer annars att den opinion, som rådt hos dem, hvilka icke innehaft någon framstående plats i samhället, verkat större saker än den som funrits hos dem, hvilka haft förmånen af en sådan ställning: Litteraturbladet förklarar nu att det aldrig frånkänt Finland politiska rättigheter. vt vilja icke betvifla att dess åsigter alltid varit desamma. Men det kan vara osäkert, hos hvem felet ligger att man uppfattat bladets yttranden så som skulle det ha förnökat dessa rättigheter. Om det ligger i motståndarnes oförmåga att läsa och uppfatta en mening eller uti bladets sätt att framställa sina åsigter så att de kunna missförstås? De många bemötanden artikeln framkallat från olika håll göra den sednare åsigten sannolik. I alla fall hade det varit bältre om bladet något sparat på epiteter och beskyllningar, ty dessa kunna lätt vändas mot detsamma sjelft. ——A 9