Aftonbladet – 16 september 1861, sida 2

mer än väl af det moln, som sänkte sig öfver den obekantas fina drag under det hon läste. Ibland ändrade hon genom en häftig rörelse sin ställning, liksom hon genom fysisk ansträngning ville gifva luft åt sin känsla. Ett uttryck af smärta syntes kring munnen och från denna stund tilltog hennes ängestfulla deltagande, tills det slutligen alldeles öfverväldigade läsarinnan — hon lät tidningsbladet falla ned på sitt knä, lutade sig tillbaka och tillslöt sina ögon, lik en person som lider af en stor fysisk plåga. Jag hoppas att ni icke har fått några ledsamma underrättelserX, sade Lävinia vänligt, då hennes följeslagerska åter öppnade ögonen och mötte hennes blickar. Förfärliga ! svarade damen, och utan vidare förklaring lemnade hon Lavinia tidningen och lade sitt finger på en af dess spalter. Den utgjorde en del af en korrespondensartikel, under rubrik Sebastopols belägring, och innefattade en hjertslitande berättelse om mångfaldigt elände — yrväder, regn, orkaner, kolera, skeppsbrott; nedblåsa tält, eller inga bättre skydd emot hårdt väder än rd tunna som såll; löp grafvar, förvandlade till lerfyllda diken; sjuka soldater, utdrifna från fälthospitalet af stormen, skälfvande och jemrande sig, sökande ett skydd i öppna skjul; starka män, dödade af köld och väta, eller koptals af sjukdöm — alltsammans en tafla af. den ytterligaste förödelse. Blotta beskrifningen derom ingaf Lavinia den djupaste fasa — den beklagliga tilldragelsen var henne så fullkomligt obekant. Hon hade sjelf under flera månader varit alltför träget sysselsatt med sitt arbete för att hinna läsa någon tidning, och mrs Tamplin, som meddelade henne allehanda bedröfliga nyheter och tilldragelser, syntes icke hafva intresse för dessa